Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mare och närmare. Slutligen ropade någon: »Vänta, så få
vi följe! Dä’ ä’ trefligare, när en ä’ två!» Jag vände mig
om och såg en figur, som alls inte såg treflig ut, sotig och
svart som han var i ansiktet. Jag afböjde därför anbudet
och gjorde min af att gå ifrån honom. »Jag hörde af Karna,
att herrn skulle till Maglehem», sade han. — »Karna, det
var en annan sak! Hennes vänner äro också mina!» Och
därmed följdes vi åt.
Man skall aldrig döma hund efter håren. Min
följeslagare var en hedersman, målare till yrket, bodde i Maglehem
och var gift med en examinerad barnmorska, hvilken senare
hade 100 kronor i lön. Under samspråk om tiderna uppnådde
vi byn strax efter klockan nio, hvarpå vi genast begåfvo oss
till handlaren. Där var alldeles mörkt, men vi knackade på
dörren. Ingen öppnade. Målaren rådde mig att knacka på
det tredje fönstret från hörnet; där innanför sof handlaren.
Detta gjorde jag, och snart visade sig ett hufvud, som med
en inte alldeles belåten röst frågade, hvad det var. Jag
framställde mitt ärende så höfligt jag kunde och fick ett ganska
höfligt svar tillbaka, men rum fanns inte att få. Och det
förvånar mig inte. Jag hade själf i Åhus på samma sätt
svarat ett par landsstrykare, som bådo att få tillbringa natten
hos mig.
Målaren följde emellertid med till ett annat ställe men
med samma resultat, ehuru jag nöjde mig med att be om
läger i ladan. Jag frågade då min ledsagare, om jag inte
kunde få tillbringa natten hos honom. Ja, det var nog svårt,
men han skulle tala vid sin kvinna. Inkommen till sig och
efter rådplägning med barnmorskan, förklarade han, att det
var omöjligt. Men vi skulle göra ett försök till i byn. Detta
utföll lyckligt nog, och jag fick hos Nils Nilsson den yngre
icke allenast löfte om att ligga på höskullen, utan tilläts
äfven sitta ned och dela familjens aftonvard, mjölk, smör och
bröd, som smakade förträffligt. Jag skildes nu med
tacksamhet från den gode målarea som verkligen varit mig en
hjälp i nöden.
På höskullen lade jag mig på en filt med ränseln till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
