Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var nog för att förklädessnibben skulle komma till
användning för att från det bortvända ansiktet aflägsna spåren
af hennes sorg.
Sedan fick revolvern flytta ur rockfickan till ränselns
botten, där han under många mils vandring lika gagnlöst
som kännbart ökade bördans tyngd. Kanske är det därför,
som denna bild af helsingelif oförbleknad har kvarstått i
vandringsmannens minne. När han nu begaf sig dit,
lämnade han helt tryggt vapnet hemma. Han hade icke heller
någon anledning att ångra det.
»Hvad gällde då egentligen färden?» frågar läsaren.
»Han tör nog vara ute i skogsaffärer?» frågade också
flera med en viss misstro under resan. För den benägne
läsaren föreställer jag mig såsom för de spörjande
helsin-gama, och det skedde ungefär så här:
»Jag är visst icke någon skogsmänniska, intresserar mig
på sin höjd för björken och föredrager en smäcker sådan
framför mogen gran och furu; har framför en disponentplats
vid norrländskt sågverk föredragit en magisters blygsamma
ställning; flackar gärna omkring sommartiden, men uppsöker
ej hemmansägare med »skogshemman», utan håller mig till
fattiga torpare, som äga en hund, eller gummor, som på sin
höjd äga en kaffepanna, men för hvilka litet poesi ännu
finnes kvar i lifvet. Hos sådana forskar jag efter sagor och
sägner, gamla bruk och sådant, som här kallas gamla häfder.»
Så ungefär sade jag till Lena i Nygården och vann
med ens hennes ynnest. Måtte verkan blifva densamma hos
värda läsarinnor och läsare! För dessa bör jag vidare
omtala* att jag af Svenska Turistföreningen fått ett litet
understöd för att i Helsingland och södra Jämtland studera
fäbodväsendet, ägna uppmärksamhet åt ortnamnen samt uppteckna
ännu kvarlefvande sagor och sägner. Dessutom ville jag
ännu en gång färdas landsvägen från Ljusdal till Högdal
och vidare in i Jämtland, i hopp om att kunna
rekommendera denna led för turister, som ämna sig till detta landskap.
Såsom stipendiat får jag härmed aflämna föreskrifven
reseberättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
