- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 /
165

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag nämnde, att enligt längden den ene af byns två åbor verkligen
hette Torsten, och stor vardt nu den gamles glädje öfver denna, om ock
svaga bekräftelse på den gamla sägnen.

Det hufvudsakliga af hvad dessa och andra Skogsbor
förtäljde, vill jag här meddela.

Disa och Norrlands byggande.

Har han hört, huruledes folk först kom att bosätta sig norr om
Dalälfven ?

Jo, det var på det viset, att det var farligt så folktjockt söderut
och människorna hade rakt ingenting att lefva utaf. Det var hårda
tider. Då beslöts det på en riksdag, att allt folk, som hade en viss
ålder, skulle ådras (åderlåtas) ihjäl.

En riksdagsman, som hade varit med härom, hade en dotter, som
hette Disa. Det är efter henne, som Distingen har sitt namn. Hon var
klokare än mången karl, och när fadern kom hem, frågade hon, hvad
de funnit på för råd. Han svarade, som sanningen var, att alla gamla
skulle aflifvas. »Det var ett tokigt råd», sade hon; »hade jag varit där,
skulle jag hafva gifvit dem ett bättre.

Jag skulle gett dem litet korn i skäppan och hacka
och skickat dem norr om Bäcken* att hacka.»

Ja, fadern, han började tänka på det rådet, och så talade han om
det för konungen. Till slut vardt det så, att Disa skulle visa, hvad
förstånd hon hade. Hon skulle komma till den stad, där konungen
bodde,

inte på år och inte på månad,
inte på natt och inte på dag,
inte på ny och inte på neane,
inte vara klädd och inte oklädd,
och inte gå och inte rida.

Det här var nog inte så lätt, men hon tog sig ut med det

Hon kom till kungen klockan 12 på nyårsnatten, då det var
ny-tändning; hon var därvid klädd i ett nät eller ett notslok** och hade
ena benet på en bock, men gick med det andra på marken.

På det viset kom hon tagandes, och kungen måste medge, att
hon hade redt sig bra.

Hennes råd följdes nu, och en hel hop folk utrustades med
sädeskorn och hackor samt sändes norr om »Bäcken».

* Härmed menade hon Dalälfven.

** Ena armen af en not. Ett nät hade ej kunnat skyla henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1899/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free