Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, som han brukar afvel på». Tio år senare heter det, att »Hans
Garp, gammal fogde, för sin longliga tjänst ifrå sin ungdom» hade
frihet på två hemman Sielestugun i Skogs socken och Kultebo i Söderala,
samt desslikes ock en holma, Helge ön (= Stoijungfrun) vid namn, för
alle årlige utskylder. Ändtligen hade jag funnit honom omtalad i ett
gammalt inventarium, kyrkan tillhörigt, och det på ett sätt, som visar
hans intresse för densamma. Det heter:
»Skenckte Salighe Hans Garp til Kyrkian en jfrennitka 14 vodker vthi
Anno Domini 1597.» I samma handling finnes följande sedermera
öfver-strukna anteckning: *Psalmbocken kiöptegarpkakan (den föregåendes son?)
i lilletiår (Lilltjera, en by i Hanebo) för 22^2 Öre och samma penningar
äre inleffuererat i kyrkiones kista.*
Huru förvånad blef jag icke, när jag nu, 300 år efter hans frånfälle,
fick höra honom här omtalas såsom en gammal bekant! Sägnen kallar
honom ibland major, ibland adelsman, hvilken senare uppgift sannolikt
ej håller streck, och låter honom vara herre i Själstuga. Stora
landsvägen går där på en smal remsa mellan de båda Själstugusjöarae, och
på densamma är äfven gården belägen. Den ena sjön ville Garpen
sänka för att på den forna sjöbottnen få hö, och det gällde därför att
gräfva upp eller fördjupa diket sjöarne emellan. För att verkställa
detta arbete hade han af kronan fått låna två eller tre fångar, som om
dagen dikade och om nättema inhystes i ett häkte eller arrest, af hvars
stengrund spår ännu i dag lära vara synliga. När arbetet pågått en
tid och fångarne skickat sig väl, böijade Garp tro dem om god t och
bevaka dem mindre strängt Men han bedrog sig. De begagnade sig
häraf och rymde en vacker dag. Detta vållade, att Garp miste
öfver-hetens förtroende.
Om den gamle krigaren och fogden berättas äfven en annan
händelse, som antyder, att han var en ganska myndig och själfrådig man.
Sist på 1500-talet kom till Skog en präst vid namn Ekeberg.
Denne var något »efterliggande i sina påståenden» och därför mindre
välkommen, då han med kunglig fullmakt på fickan tillträdde
pastoratet. Missnöjet visade sig ock snart.
Pastorns första förrättning i socknen var att begrafva en död. Den
aflidne hade säkerligen varit någon betydande man, ty många följde
honom till grafven, och bland dem Hans Garp. Denne ansåg tillfället
lämpligt för att visa sockenbornas missnöje. När prästen efter
psalmsången fattade skofveln för att inviga den döde till den sista hvilan,
steg den barske mannen fram till honom, ryckte skofveln ur hans
hand och sade med vredgad stämma: Det hår kunde nägon annan än
du ha gjort också/
Prästen var icke sinnad att låta detta ske onäpst, utan klagade
hos ärkebiskopen. Denne kom till Skog på visitation och dömde
GARPEN att sitta i tjufkistan två söndagar, om icke tre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
