Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men efter denna händelse blef hon mörkrädd, och så gammal
hon var, gick hon aldrig ut en kväll, sedan det blifvit mörkt. »Jag
gör, det jag skall, i ljuset, och det öfriga får vara till nästa dag.»
Vättkvinnans ko.
En gumma i byn Löftjera hade varit i skogen med sina kräk,
och när det led mot kvällen, begaf hon sig hemåt. Då kom en
främmande ko och följde med gumman ända hem. Kvinnan såg det, men
det gick ej att köra bort henne.
När gumman kom hem till fähuset, var kon med och följde med
de andra in och gick in i ett tomt bås. Där klafvade gumman henne.
Jufret var alldeles stint på ko-stackaren, och gumman skulle just åstad
att mjölka henne. Då kom en obekant kvinna in i la’gåln och satte
sig på tröskeln och grät
»Hvarför gråter du?» frågade bondhustrun.
»Skulle jag inte gråta, då du har tagit kon å mej?» svarade den
främmande.
»Gud bevare mig för att taga kon å dig!» sade bondgumman.
»Ja, om du ej hade sagt så där», snyftade nu den okända
kvinnan, »så hade jag fått igen henne, men nu kan jag det inte.»
Det var Guds namn, som verkade så.
Vättbruden.
Sunnanå är en by i Sörala, och där hände det här.
En flicka var i fäbodarna alldeles ensam. En dag kom där in
ett helt följe af underjordiska, som ställde till bröllop, och bums skulle
de viga ihop pigan och en karl, som var i deras sällskap. Inte lönade
det för flickan att sätta sig emot det; hon låtsade om ingenting. Men
gårdens hund var hos henne i bodarna, och oförmärkt band hon
halsduken om halsen på honom och visade honom hem. Han lydde och
satte i väg fram på bygden.
När han kom hem, var han fasligt så orolig och gick från
husbonden till dörren den ena gången efter den andra, liksom om han
hade velat ha honom med sig. Till slut anade det bonden, att det ej
stod rätt till i bodarna, och han satte af dit.
När han kom fram och öppnade dörren, fick han se hela
bröllopsskaran, som satt omkring ett stort bord och åt den allra finaste mat
Ofvan bor4et satt hans dotter i full brudskrud med kronan på
huf-vudet. Bredvid henne satt brudgumman och sedan trollkäringen,
modern hans. I samma ögonblick, som dörren öppnades, sade denna till
sin son: Kyss snäddje ditt/ Och det skall vara så mycket som: »Kyss
bruden din!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
