Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få dem ändrade. Med insikt därom att namnen ej äro jordägarens
tillhörighet, utan allmänhetens, hafva de ändringssökande sökt utverka
sig grannarnes bifall och till den ändan ställt till ett gästabud. Så
gjorde ock en bonde i Hundsbo här i Skog.
Bystämma hölls, och han trakterade ganska frikostigt. Någon af
deltagame var dock missbelåten med välfägnaden och satte sig emot
förändringen med följande ord:
Tunnan är urdrucken, och tappen är torr;
Hundsbo heter det nu som förr.
Orsaken till namnet sades vara den, att byn är belägen vid en
sjö, som till formen liknar en hund. Genom att hänvisa därpå, att
byanamnets äldsta kända form är Hwsbondhaby (år 1535) och att förra
leden således är en sammandragning af det hederliga ordet husbonde,
sökte vi upprätta namnets sjunkna anseende, men lyckades ej vinna
någon tilltro.
Holmsveden.
Stationen med detta namn erinrar med afseende på uppkomst och
snabb utveckling om amerikanska förhållanden. Här var, såsom redan
är nämndt, en fäbodvall under Hernebo på östra sidan om sjön. Vid
laga skifte blefvo så två bönder dömda att flytta ut och slå sig ned
på fäbodetäkterna på andra sidan om sjön. De gräto då, säges det,
men nu söija de ej längre. — I sjön nära n. v. stationen finnes en
holme; på landet nära denna var åter ett svedjeland. Häraf blef först
ett torp, som fick namnet Holmsveden (Holmsvea). Torplägenheten
såldes så till järnvägen, och den lycklige säljaren lefver ännu i dag.
I Arbrå och Ljusdal.
Den 28 juni lämnade jag Skog för att förflytta mig
längre norrut. Det stadsliknande Bollnäs for jag förbi och
stannade först i Arbrå, hvarest jag uppehöll mig tvenne
dygn. Hit kom jag ett år för sent, sade man allmänt, ty
nyligen hade här dött en gammal man, som i sitt rymliga
minne hade haft ett stort förråd af sådant, som jag sökte
efter, eller gamla häfder. En maning att utan uppskof och
med kraft taga i tu med den häfdaforskning, hvars material
snart är borta!
Trots regnet, som nu inträdt och med förfärande
envishet höll i sig, traskade vi omkring till åtskilliga åldriga män,
men först mot slutet af vår vistelse i Arbrå träffade vi den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
