- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 /
191

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig. De, som spelade, trodde fullt att fast, att det var något herrskap
från Stockholm, som hade kommit för att hälsa på den förnäma
bondhustrun. De skämdes liksom och släckte genast ljusen. Men något
folk hördes icke till. Då blefvo karlarne rent af förskräckta och sutto
där i mörkret, ty ingen vågade sig ut Till slut tog dock en af
yng-lingame mod till sig och gick ut på gården för att se efter, hvad det
var. Men han såg ingenting. De förstodo, att det var ett annat
sällskap, än de hade tänkt. Därifrån måste de, men ingen ville gå först
och ingen sist. Och när det ändtligen bar af, voro de darrande och
skälfvande. Men efter detta blef det slut på att spela och supa där i
gården.

En vinter råkade Märta och Jonas ut för en eldsvåda, och alla
åbyggnader brunno ned för dem; endast korna räddades. Jonas fick
tak öfver hufvudet i den gård, som hade tillhört berättarens fader. Här
blef han sjuk ocli sängliggande. Till slut kände han, att han skulle
följa med. Då sade han till hustrun: »Jag tror, jag flyttar snart ifrån
er nu.» Men det talet tyckte hon icke om. Hon blef rasande och
sade högt och strängt: »Inte ska’ du lägga dig och dö; du ska’ upp
och betala din skuld!»

Han dog dock. Änkan och sonen Per hade sedan hemmanet
tillsammans, timrade upp husen ånyo, och Märta lefde där till sin död.
Prr var en duktig arbetare, och allt hvad han gjorde, var väl gjordt.
Ännu finnas i skogen slåtteslador, som han timrat upp och täckt
ordentligt.

Laforsen.

Detta väldiga vattenfall är vida bekant icke blott för
sin höjd (83,44 fot, däraf 26,2 ett enda lodrätt fall, enligt
Widmark) och den där framstörtande vattenmängden, utan
äfven af andra skäl. Fallets höjd gör, att laxen ej kan
komma längre upp. Här är slutpunkten för hans färd
uppför Ljusnan, och under de fruktlösa försöken att komma
vidare, samla sig här fiskar i mängd, hvarför det här varit
ett utmärkt laxfiske. Också har en författare uttalat den
förmodan, att namnet skulle innebära en erinran härom och
egentligen vara Laxforsen. Och åter en annan har i
tidskriften De svenska landsmålen tydt namnet såsom Z^forsen,
emedan den stupar så godt som lodrätt. Så väl den ena
härledningen som den andra måste förfalla inför skrifningen
Lagforsen af år 1540. Betydelsen är utan tvifvel: gemensam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1899/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free