Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fors, där många ha fiskerätt, liksom ordet lagskog ännu i
Ångermanland betyder en för byn gemensam skog.
De ofvanför boende invånarne i Härjedalen hafva mycket
harmats däröfver, att forsen hindrat laxen att komma upp
till deras land. Den gamle kyrkovärden berättade också,
att i hans faders tid häijedalingar en hel sommar arbetat på
forsens bortsprängande eller att aflägsna de värsta hindren
för laxens vandring vidare upp efter floden. De förstodo
sig ej på att ladda skott under vattnet, och därför
misslyckades deras försök.
Mest bekant är emellertid fallet för de röfvare, som enligt sägnen
i forna tider här haft sitt tillhåll Redan i Helsinglands sydligaste
socken visste man berätta om *röfvarena under Kärbölshållan», och
öfverallt under resan hörde jag denna sägen med smärre förändringar. Uti
själfva fallet utsköt förr en nu af flottningsbolaget bortsprängd
stenhälla af stor utsträckning. Utider denna och under själfva »stupen»
kunde man gå från norra flodkanten till en under själfva floden belägen
grotta, hvilken skall hafva varit de beryktade röfvarnes tillhåll. En
man, som hade varit inne i hålan, uppskattade hennes djup till 20 fot;
åt älfven till var hon öppen; stenar ur hvalfvet voro nedfallna, och
spår efter eldstad söktes förgäfves. Vid högt vattenstånd fylldes hon
med vatten.
På den tiden, då röfvarena voro här, fanns det ej något bofast
folk i Färila, utan blott en och annan skojevall. Men färdmän klöfjade
här ofta förbi, troligen på väg till Jämtland. Vägen gick då, säges det
allmänt, ej på samma sida om älfven som nu, utan på den norra, och
han var så klen, att man ej kunde köra ett åkdon på honom. Här
vid forsen »var det rent ett elände att komma fram», sade man, för
röfvarenas skull. Dessa voro tre till antalet. Huruvida de fiskade i
forsen, nämner sägnen ej; men så mycket allmännare är talet om
färdmännens plundrande. När sådana nalkades, gick en af röfvarne
dem ett stycke till mötes och ställde sig vid någon pol och låtsades
meta; ibland gjorde de detta i — hjulspåret. När nu den intet ondt
anande främlingen råkade folk efter att länge hafva färdats genom
ödsliga skogar, skulle han naturligtvis språka litet; och det berättas,
att forkarlame ofta uttryckt sin förmodan, att det skulle vara hopplöst
att söka fiska där i själfva vägen. Nappar det ej här, sä nappar det vål
längre fram * skall röfvaren då hafva svarat Det dunkla talets
innebörd skulle snart blifva uppenbar.
* BiELTER, De Helsingia, Upsalise 1735, anför såsom ett ordspråk Biter
thet intet här, sä biter thet längre fram. Han skrifver »Lafors sen Laxfors».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
