Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Sima Luth.
Om en präst med det namnet hade den gamle skomakaren
åtskilligt att berätta. Vid en blick i herdaminnet finner jag mannen där
omtalad på följande sätt:
Simon Pauli IvUTh, Hels., från Yg i Färila, prästvigd 1670.
Måste från predikstolen i Bollnäs 1670 afbedja sin hordomssynd; blef
sedan fältpredikant i Jämtland och bortfördes af danskame till Norrige
1677. Efter hemkomsten 1682 kyrkoherde här (i Ytter Högdal), f 1703.
Han är här mest omtalad därför, att hans dotter trädde i äktenskap
med en enkel bonde. Detta tillgick på följande sätt:
När folket en söndag på sommaren gick ur kyrkan, råkade någon
att tappa sin penningpung på vallen utanför kyrkdörren. Prästens
dotter och en bondson från byn Fåssjö här i socknen varsnade på samma
gång pungen.
»Den, som först vint (hinner) ta’n, blir först gift», sade pojken.
»Det kan bli på samma gång, det», sade prästdottern, och båda
kappades att taga upp skatten. Men hon hann före honom.
Gossen började emellertid fundera på hennes ord, och efter detta
gick han oftare till kyrkan än förut Hvar gång fick han tala med
prästdottern, och det var hon, som ställde det, så att de råkades. Till
slut tog han mod till sig och friade. Han fick ja af henne och af
för-äldrarne tillåtelse. Så stod bröllopet, och hon flyttade till hans hem,
där de lefde lyckliga. Första barnet var en son, som efter farfar fick
heta Sima, och det sades behålla sig i släkten ännu i dag.
Erik Ersa och hans Mali.
Vid Ljusnan ligger byn Husköln, hvars invånare ännu kallas för
jinnan eller å-jinnan, och ordet begagnas nästan som ett ortnamn. De.
som föret »byggde sig för» där, voro två vandrande finnar. Den ene
hette GRELS Ersa (Ersson) och var 60 år, när han kom dit; där lefde
han i 60 år och var sålunda icke mindre än 120 år gammal vid sin
död. Den andre hette Erik Ersa. De hade hvar sin koja i
hvarandras närhet.
När de hade varit här i tre år, kom Erik Ersson en dag
mycket orolig till sin granne. Denne frågade, hvad som var åt honom.
Jo, han hade hört en röst huja på Björnberget på andra sidan om
älfven; och vore jag i mitt land nu, så vore det mi Mali, slutade han.
Båda gingo ut och blåste i sina stuthom, och verkligen fingo de
ej svar från Björnberget! De blåste flera gånger, och lika många
gånger svarade det. De drogo sig sakta nedåt ån, och äfven kvinnorösten
kom allt närmare. Vid stranden hade karlarne små flottor i stället för
båtar. På dessa hade de sig öfver till andra stränden, och där funno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
