Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sin bostad i berget När hon hade varit hos honom ett år, var
tiden inne, att hon skulle föda sitt första barn. Då bad hon honom
så vackert, att han skulle gå hem efter hennes moder, och till slut
gjorde han henne till viljes. Han gick fram på bygden, talade om sitt
ärende och fick modem att följa med sig till skogen.
Allt gick lyckligt och väl, och så skulle gumman gå hem. Då
satte jätten fram tre granna skrin, och till belöning för sin tjänst skulle
gumman få välja sig ett af dem. Detta hade flickan förutsett och i
tysthet vamat henne för det röda skrinet; af de andra kunde hon taga
hvilket som helst. Äfven hade flickan sagt, att modern skulle vara på
sin vakt, när hon ginge därifrån. Så fort hon komme ut i farstun,
skulle hon skyndsamt ställa sig bakom dörren och för allt i världen ej
gå rätt fram.
Modera tog afsked och gick. Kommen ut i förstugan, vek hon
sig genast åt sidan bakom dörren. Och i samma ögonblick kom en
eldröd järnstång flygandes genom farstudörren samt midt genom farstun
och i väggen. »Trollen äro vänliga i synen, men gifva pilar efteråt»,
sade min herjedalske sagesman, som tilläde, att de oemotståndligt drif*
vas därtill af inre drift.
Men barnet var en gosse, och det är han, som med tiden
kallades St.-G.
En variant berättar något annorlunda.
En flicka i Ytter Högdal skulle stå brud. Det var sommar, och
hon var vacker och fin obegripeligt. Då ville hon visa sig i sin granna
brudskrud för flickorna på buvallen (det var Storbuan vid Storboberget
och nära Wålås fäbodar) och begaf sig dit fullrustad. Men hon kom
aldrig fram. En jätte, som hette Stor-G, var till hands och tog henne
till sig i Stor Gunnbjörns grafva. Där var mycket fint, tyckte flickan,
och hon mådde så bra. Där föddes nu en gosse, och han fick med
tiden namnet Lill Gunnbjörn.
Här märkes en förväxling af namnen, och en sådan äger ofta
rum. Den sista uppgiften om barnets namn är knappast den rätta,
ty allmänt säges det, att St-G. varit ett halftroll, och om honom handla
äfven sägnerna så godt som uteslutande.
Den gosse, hvars födelse här omtalats, uppfostrades af kristna för* \
äldrar, och somliga säga, att det varit på Hammarby, emedan hans
moder skall hafva varit därifrån. Uppvuxen, ville han emellertid aldrig
höra talas om sin härstamning från en jätte. På kalas hände det väl
någon gång, att karlar, som blifvit litet »modda», frågade honom, om
det var sant, att han var ett halft bergtroll; men det tyckte han ej
om, utan blef mycket ledsen. Därför aktade folk sig ock att tala därom.
Genom sin moder blef St.-G. ägare af den högt och vackert
belägna gården Hammarby i Östansjö by. Hans minne har haft ett godt
stöd i en här befintlig källare, som St-G. säges hafva byggt. Källaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
