Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i söder, i Kårböle. Mannen har gått till eftervärlden såsom skäligen
enfaldig och föga erfaren i jordbruket.
Skarpstranna, belägen alldeles invid Hoan, hörde honom till. Och
en dag fick han se någonting, som han aldrig sett i sitt lif förut:
gräset på marken tog på att böja sig sakta fram och åter, utan att
någon rörde vid det. Det förstod han ej. Han trodde, att trolldom
var å färde och att en ande bodde i gräset. Han visste sig till slut
ingen annan råd än fara till grannen i Kårböle och omtala, hvad under
som skett Denne, som var äldre jordbrukare, lugnade honom med
det, att det ej var så farligt; större under skulle ske, »och den, som
lefver efter oss, skall få se, att äfven skogen tölle* (blåsa omkull). Det
var blåsten, som mannen ej förstått sig på. Till följd af den höga och
täta skogen hade vindstilla förut städse rådt De lyckliga tiderna äro
länge sedan svunna!
Nu vände mannen om hem; och sedan berättas det ej något mera
om honom.
Sägnerna i denna socken röra sig mest omkring
Bj örs-pojkarna.
Dessa vore tre bröder, af hvilka den äldste hette Per; de andra
voro Gunnar och Hans, hvilkas inbördes ålder ej är känd. De voro
hemma i Säter i Lars Lars-gården, men hvarken fader eller moder är
vidare oinnämnd.
Per Björsa är omtalad för sin rikedom på guldskatter, såsom
armringar o. dyl., dem han hade gömda i en stor källare väst på heden.
När folket en gång for i barkskog (till skogs för att taga bark), stannade
han hemma jämte en flicka. Denna måste med en dyr ed lofva att ej
yppa förvaringsrummet för någon människa. — När Per en dag gick
ned i sin källare, smög hon sig efter honom och lyckades att kasta
en blick dit in. Hon såg nu, huru två stänger gingo från den ena
väggen till den andra och huru dessa voro fullsatta med guldringar.
Hon uppenbarade ej detta för någon människa, men omedelbart före
sin död talade hon om för en katt, hvad hon hade sett och hvar det var.
Gunnar hade begått ett mord, men på hvilken är ej kändt.
Därför rymde han bort ända till sjön Rosången, där han uppehöll sig
en lång tid eller tre år. Ett stort pris var satt på hans hufvud, men
han lyckades ändock hålla sig dold. Vid sjön finnes en stor sten, som
på undersidan är liksom kupig. Under denna hade han sitt tillhåll,
ty här hade han åtminstone skydd på tre sidor. Framtill var det
visserligen öppet, men där hade han en stockeld brinnandes såsom vid en
slåttböd. Här vistades han vinter och sommar, och stenen kallas
därför Gunnar Björs-stenen. Han är känd af många, och flera män sade,
att de hade legat under honom. Mannens enda sällskap utgjordes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
