Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämde det att jämte Östergötland, Västanstångs m. m.
tillhöra sonen Magnus såsom hertigdöme. Hertig Magnus
bosatte sig här genast, och det var under denna tid — år
1559 — som »den skönaste Vasadottern» här drömde sin
korta och förfärligt olycksdigra kärleksdröm. Berättelsen härom
är kanske det mest kända af Vadstena slotts minnen. Den
torde dock förtjäna sin plats äfven i denna Hlla beskrifning.
Gustaf Vasas äldsta dotter, Katarina, hade i Stockholm
förmälts med grefve Edzard af Ost-Friesland. De nygifta
tog^o på hertig Magnus’ inbjudan hemvägen öfver Vadstena,
och här anställdes nu en rad af festligheter och nöjen till
deras ära. Bland gästerna voro äfven kronprinsen Erik,
prinsessan Cecilia och grefve Johan, en yngre broder till
brudgummen. Under vistelsen i den svenska konungaborgen
hade den unge grefven och den nittonåriga Vasaprinsessan
lärt att innerligt älska hvarandra, och de gjorde sig ingen
stor möda att för världen dölja sin böjelse. Nästan barn
båda, voro de dock dét ståtligaste paret i brudföljet. Han
kraftig och välväxt, en ståtlig riddersman. Hon den
fagraste och älskligaste af alla tärnor.
En dag under en ridtur på den isbelagda Vättern gick
isen ned under prinsessans häst, och endast kronprinsen och
grefve Johan voro i närheten. Den senare kastade sig
skyndsamt af sin häst och dref honom mot land samt närmade
sig olycksplatsen för att bistå prinsessan. Kronprinsen
skyndade också till, men fortfarande till häst, hvilket
naturligtvis ökade faran på den svaga isen. Grefve Johan
fattade då hästen i betslet och kastade honom tillbaka med
sin furstlige herre, som vid den häftiga vändningen tumlade
af. Blek af raseri skall han då hafva yttrat: »Dyr skall
dig blifva den leken att hafva förbrutit dig mot mitt
majestät, ty vet, att jag icke förlåter, förrän jag glömmer,
och att jag aldrig glömmer en liden skymf.»
Prinsessan räddades genom grefve Johans raska
handling, men Erik rufvade på hämnd, och tillfälle att hämnas
fick han snart.
Slottvakten fick en afton se grefve Johan från borg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
