- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 /
278

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Öfver-Kalix skulle egentligen varit slutpunkten för mina
ströftåg. Men jag hade nu hunnit få intresse för dessa
trakter, och särskildt lockade mig det obekanta i form af den
142 km. långa vägen till Gellivare. Jag tänkte mig här få
se riktig Norrbottensnatur. På min nu under ganska svåra
förhållanden pröfvade Columbia ansåg jag mig kunna lita.

Men vägen var alldeles okänd; de vägar jag hittills
haft erfarenhet af voro ganska goda — men de voro relativt
trafikerade, under det att Gellivarevägen numera, sedan
Lule—Gellivarejämvägen tillkommit, användes högst obetydligt.
Vägen ser på kartan backig ut, och jag skulle forcera
en sammanlagd stigning af 320 m. I Öfver-Kalix hade man
mycket litet reda på vägens tillstånd längre norrut. Mot
förslaget att taga denna väg talade äfven den korta tid jag
kunde disponera mellan lördag e. m. och tisdag kväll, då
min hytt ombord på »Luleå» väntade mig i staden med
samma namn. Slutligen tillkom det miserabla vädret med
ständigt regnande.

Äfventyrslusten segrade emellertid öfver förnuftsskäl och
vänliga människors råd, och den 30. juli kl. 7,20 e. m.
startade jag från Hedens gästgifvaregård, 2 km. norr om
kyrkbyn, utrustad med toalettartiklar, ett ombyte af underkläder,
kartor och en liten regnkappa. Ett godt omen var att solen
just i affärdens ögonblick lyste fram — och sedan fick jag
icke en droppe regn under denna härliga, ensliga färd.

Den första halfmilen till det vackra Gyljens bruk gick
på en idealisk velocipedväg på 10 minuter. Det artade sig
bra. Men glädjen räckte icke länge. Ett stycke på andra
sidan Gyljen mötte mig min värsta fiende: den ny grusade
vägen (d. v. s. grusningen var kanske icke så »ny»; allting
är relativt). I närheten af bebodda trakter fanns ännu en
af fotgängare och boskap något så när banad dikesren, som
emellertid längre inåt skogen blef allt sämre och slutligen
upphörde. Nästa mil försökte jag i hjulspåret. På de
norrbottniska vägarne köres alltid med enbetsåkdon och alltid i
samma spår. Häraf tvenne vanligen 1 dm. djupa och ungefär
lika breda rännor i vägen. Man bör emellertid icke vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:21:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1899/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free