Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dera hög sin skatt. Det öfriga Sveriges folk vet föga eller
intet därom.
Genom Ljungby by, alldeles vid Ljungbyheds station,
rullade några dammoln med jämn hastighet, troget följande
sträckningen af ett par stengärdesgårdar. Dammolnen
sväfvade öfver lika många charabancer, och i hvarje vagn
pratades och skrattades det, som om just denna
midsommardag vore all tids lyckligaste dag. De, som stått på
perrongen och väntat, och de, som suttit i kupéerna och längtat,
hade nu ändtligen alla fått det så som de ville ha det.
Utfärden gällde Skäralid. Sommarluften dallrade öfver
ljungbackar och sädesfält, så att alla linier rörde sig som i en
såpbubblas färgspel, björkdungarnes löfverk utestängde och
genomsläppte ömsom solskenet, som blänkte och glittrade
och lekte i gräset därunder, och molnen på himmeln hade
aldrig förr varit så ljusa och lätta och glada...
»Sjung en vårvisa, någon!»
»Ja, sjung, sjung — snälla löjtnanten!»
»Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drifvans blommor smälta ned och dö — — * •
Hästhofvarne trampade och hjulen skramlade och solen
lyste på gröna gärden. Det var sommarglädjen själf som
var ute och åkte, och därför tänkte ingen på hur fort det
gick undan, förrän man ett tu tre var inne bland skuggorna
vid Tostarps gamla boställe med sina af blommor
öfversnöade körsbärsträd just vid foten af Söderåsen. Här
började bokskogen, och därför farväl till vagnarna. Genom
skogen måste man vandra till fots.
Hvalf öfver hvalf, hvilande på stålglänsande pelare, som
sirats med skogens vackraste mossa. Dagern är dämpad
och där och hvar råder verklig skymning, men i dunklet
lysa starka ljusfläckar; det är profbitar på skogens bästa
schagg, i hvilket solen slagit in guldtrådar. Vägen är en
mjuk, grön gångmatta, som slingrar sig långt bortåt, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
