Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Knallen fyller år i dag!» ropades det. »En slant öfver
lag åt Knallen!»
»Ja gärna», sade en välfödd löjtnant, som gick med
uppknäppt vapenrock, »men gubben ä’ nog minst ett par
hundra år, ty för hvar gång jag har kommit hit med något
sällskap, har det råkat vara hans födelsedag.»
Snart var höjden nådd och bokskogen slutade med några
enstaka, ståtliga träd, mellan hvilka sommarhimmeln lyste blå.
»Nu ska* fröken låta sig ledas med förbundna ögon,
tills jag kommenderar halt. Fröken ångrar det inte!»
De mörka ögonfransame gömdes under en bindel, och
hon anförtrodde sig åt honom, som bevarat den gamle
Lundalärarens liknelse i sitt minne. Några minuters tyst
vandring öfver jämn mark — och så sade han »halt!» och
tog bort bindeln....
Solljuset slog starkt emot henne, men efter några
ögonblick tycktes det dämpas till en egendomlig, sväfvande,
blå-grå dager, som fyllde ett omätligt, gapande svalg framför
och under hennes fötter. Hon stod på själfva randen till
svalget. I den första blicken kunde icke allt redas, ty
blicken ville famna allt, men förirrade sig genast, lockad hit
och dit af skönare och skönare enskildheter i hvad hon såg.
Men ett högt klippkrön på andra sidan svalget, en krona
huggen ur rödskimrande berg, gaf fäste för blicken, och
därifrån utgick en linie i mjuka höjningar och sänkningar
långt bort till ett annat klippverk, som bildade svängpunkten
för den jätteklyfta, hvilken, bruten på detta ställe i skarp
vinkel, snart åter kunde skymtvis skönjas för att åter
försvinna, åter framträda i endast gissningens svaga konturer
och till sist fortsättas blott i aningens osäkra teckning ....
Hon såg och såg. Och hon fann icke ett ord för att
uttrycka hvad hennes sinne i denna stund erfor. Här hade
naturens vildaste krafter tagit ut sin rätt och slitit sönder
harmonien för alltid, då själfva Söderåsen klöfs genom ett
milslångt, sicksackgående hugg, här fanns intet annat än
bråddjup och klippafsatser för dödssprång och branter bortom
branter och vildhet i form och mått och skaplynne. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
