Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med starka vingslag for en stämning af oemotståndlig
tjusning genom Skäralidklyftans blånande tomrum. Bokskogen
hade lockats fram allt närmare randen, och de djärfvaste
träden hade vågat klättrandet utför, där den svartblå skiffern
klädde branterna med förrädiska lager af skärfvor, och
ungbokar hade trotsat allt och gifvit sig ända ned till djupets
botten, där de syntes som små buskar och därifrån de aldrig
skulle förmå höja sig så högt, att suckame i deras kronor
ens skulle förnimmas af de gamla försiktiga, som stannat
kvar där uppe på klyftans krön.
En pilgrimsfalk lämnade sitt näste i en bergskrefva,
drog på orörliga vingar en spiral nedåt genom den blå
luften, slog så ihop vingame och for som ett rakt streck ned
i djupet. Flickan såg fågeln försvinna, men hennes blick
stannade kvar. Hon trodde sig höra en vårsång, men hon
endast såg sångaren. Han kom som en yster pojke
hoppande ut genom en port, hvars hvalf var slaget af
ungbjörkars och alars grenar, han gled som en orm öfver en
smaragdgrön matta, väfd af finaste gräs, han tog språng
utför glänsande stenar och kastade hvitt skum i ansiktet på
blommor, som stodo och nickade åt honom, och han gömde
sig bland hvita björkstammar för att snart visa sig igen och
fara i krokar hit och dit, som om han icke rätt vetat hur han
skulle finna vägen ut ur klyftan. Och under hela färden
sjöng han i sitt unga trots på att vintem och isen aldrig
skulle binda honom. Folket kallade honom Skärabäcken,
och traktens jägare stannade gärna en stund hos honom,
emedan han plägade bjuda dem på foreller. Vid sådant
kalas kunde han för nykomlingen berätta sägnen om *
Kopparhatten» eller den höga klippkronan där uppe på randen —
–»Det var under Snapphanefejden. En ung flicka stod
och såg ifrån klippan ut öfver Skäralid. Då kom en
snapp-hane från skogen. Hans roflystnad väcktes vid åsynen af
hennes dräkt och dyrbara smycken och han fordrade, att hon
skulle lämna honom allt. Hon hade intet annat val än lyda.
Till sist hade hon endast sitt fina linne kvar. Röfvaren
-fordrade äfven det. Rodnande af harm och blygsel bad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
