Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däraf, att mer folk var i landet, än detta förmådde bära, men att ko*
nungen var utan skuld.
När detta skulle hafva timat, känna vi ej närmare, men om vi få
taga för godo de af Snorre anförda släktskapsförhållandena mellan
Olofs samtida och längre fram i tiden handlande personer, borde de
skildrade tilldragelserna antagligen kunna förläggas till böljan af 700-talet
eller kanske något där förut.
Den nyare forskningen har emellertid, om ock ej fullt
samstäm-migt, gjort mycket betänkliga angrepp på tillförlitligheten af Snorres
uppgift angående Olofs utvandring från Uppsala samt hans kolonisering
af »kronan bland Svea rikes länder», och särskildt har framhållits, det
berättelsen om sättet för hans död — hans innebrännande och offrande
åt Odin — utan tvifvel hvilar på ett misstag. Från arkeologisk
synpunkt har dessutom betonats, att sagan ej får tagas strängt efter orden,
åtminstone ej i den mening, att Olofs invandring till Värmland skulle
hafva varit den första, som där bröt bygd och dit medförde odling.
Landet var nämligen utan tvifvel till viss grad befolkadt långt före
Olofs tid. Grafvar och andra lämningar från föregående kulturperioder
i sten- och bronsåldrarna, borga härför; ett förhållande som emellertid
naturligtvis ej utesluter, att senare invandringar kunnat äga rum. Om
vämiländingarne således måste afstå från att blicka upp till Ingjald
Illrådes okrigiske son som sin vördade stamfader, kunna de i stället
föra sina anor ännu längre tillbaka, ja ända in i den allra gråaste
forntiden, hvilket må anses ännu mera yfverboret.
Huruvida den präktiga grafhög, som nu bär Olof Trätäljas namn,
verkligen innesluter hans kvarlefvor, är således dess värre mycket
osäkert Det år sorgligt, när ett gammalt minne måste rubbas, men i
detta fall kunna vi trösta oss med, att, om Värmlands förste trätälja
ej bar namnet Olof, så–hette han något annat, och om den
väldiga grafhögen vid Byälfvens strand ej innesluter stoftet af Olof
Trätälja, så har dock säkerligen den man eller kvinna, hvilken där funnit
sin sista lägerstad, varit en betydande person, som nog ingripit i
landskapets lif och gången af dess odling.
Enda stödet för grafhögens Olofs-namn är den lokala traditionen,
och denna kan alltför väl hafva uppkommit just genom berättelsen
om Olofs verksamhet i dessa trakter. Det är nämligen en mycket
vanlig företeelse, att, när i en ort minnet af en bekant personlighet
kvarlefver, man varit ifrig att knyta detta tiU någon därstädes befintlig
fomlämning, hvilken emellertid sedan vid undersökning ofta visat sig
ej stå i ringaste samband med sägnens föremål. Olof Trätäljas hög är
ej undersökt och vi känna således ej beskaffenheten af det grafgods,
den gömmer i sitt inre. Kännedomen härom skulle emellertid af lätt
insedda skäl ej kunna gifva oss ett bestämdt och jakande svar på vår
fråga, men väl ett nekande: högen kan nämligen, för allt hvad vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
