Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herrskap och allmoge representerade två skilda kulturer,
med olika bildning. Skillnaden förskrifver sig snarast från
1600-talet: då inrättades våra gymnasier, och då först fick
universitetet någon betydelse. Herremannen, skrifvarekasten,
fick sin andliga bildning inom dessa högre läroverk; i sitt
yttre lif berodde han af allmänna europeiska strömningar.
Litteratur — ännu herrskapets uteslutande privilegium —
och resor i krigisk eller fredlig samfärdsel förmedlade
förbindelsen mellan de »bildade» i olika länder. Inom
herrskapet fanns stora skillnader: grefvar, baroner och simpla
adelsmän, ämbetsmän utan adel, köpmän och fabrikanter.
Men vida större var och blef skillnaden mellan dessa
grupper å ena sidan och å andra sidan bönder, bergsmän,
småborgare, handtverkare: en genomgående skillnad i
lefnadsvanor som i världsåskådning.
Under medeltiden och ännu på 1500-talet, t. o. m. i
början af 1600-talet fanns väl en skillnad mellan rik och
fattig, mellan folk som kunde läsa och skrifva och dem som
ej var hemma i dessa ädla konster; äfven en skillnad i
erfarenhet, vyer och intressen. Men kulturen var i det hela
gemensam; ett arf från urgamla tider, fortplantadt väsentligen
genom muntlig tradition och genom hemmets uppfostran från
släkte till släkte. Denna bildning hade visserligen många
rötter: urgammalt indoeuropeiskt eller germanskt gods i
familje- och samhällslif, medeltidslärdom — af orientaliskt
eller klassiskt ursprung — sådan denna tedde sig i
stenböcker, örtaböcker, »physiologus», hushållsböcker och andra
»konstböcker» af många slag; i folktro och sägner alster af
en fantasi, som ännu ej lärt känna det skolade förståndets
tygel; i lek och allvar en mängd urgamla seder, som ännu
leder forskaren tillbaka till det ordnade samhällets barndom
eller förhistoria; till förströelse en brokig skatt af sagor,
äfventyr och visor från alla håll, spridd i alla länder genom
vandrande handtverkare och krämare, genom soldater och
tiggare, genom kringstrykande rolighetsmakare likaväl som
genom präster och andra klerker. Från slottssal och
folkstuga spridde sig balladerna — ursprungligen dansvisor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
