Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnet anger — bland allmogen. Renässansens novellitteratur
blef efter hand också folkets — slutligen blott folkets
egendom; det är våra s. k. folkböcker.
Mången erinrar sig kanske från Stjernhjelms Herkules
hvad som då hörde till en kavaljers lektyr:
Amadis, Markolfus och andre,
som i gemen äre tryckte på dansk, Melusina,
kejser Oktavian, Fink riddare, skön Magelona,
Ulspegel, om han än är något grof och plump — etc.
Öfver allt detta låg ett lager af kristendom; men lagret
var tunt. Visst trodde man på Gud och helgonen, men
icke mindre på tomtar och troll, på näcken och skogsfrun;
för att icke tala om djäfvulen och helvetet, som kräfde stort
utrymme i folkets föreställningar. Virgilii och Dantes
lärdomar var icke glömda. I häxprocesserna lefde ännu
medeltiden. I det yttre lifvet, i bostad och bohag satte väl olika
förmögenhetsvillkor sin prägel, men vår tids lyx i tusen
bekvämligheter var lika främmande för alla.
Denna medeltidskultur, som i mycket, till och med i
det väsentliga är vida äldre än medeltiden och har sina ännu
synbara rötter i grå urtid, den har bland allmogen lefvat
kvar nästan obruten intill medlet af detta nittonde århundrade.
Det nittonde århundradet åstadkommer i folklifvet en
brytning mera genomgående än någon tidigare, som historien
känner. Skillnaden mellan början och slutet af 1800-talet
är i det hela nästan större än mellan år 1800 före och år
1800 efter Kristi födelse.
Brytningen beror delvis på omhvälfningar i det
ekonomiska lifvet: handtverket har måst lämna plats för den
moderna fabriksindustrien, och denna har nästan gjort slut på
hemslöjden. Ännu i vårt århundrades början lefde den
svenske bonden väsentligen inom den period i det ekonomiska
samhällslifvets historia, som kallas »det slutna
hushållets period»: han förfärdigade själf nästan allt hvad han
behöfde. På Gotland, berättar Säve, kunde en bonde om
morgonen fara till skogen med yxa och oxar och så komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
