Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelser om spöken och gastar, om drakar som bevakar
gömda skatter, om mara och varulf — ty det är förgjorda
människor — om blåkullafärder, om lifvet efter detta.
Själen kan lämna kroppen i skepnad af en orm eller fågel
eller annat och vandra vida vägar på egen hand.
Till mytologien hör berättelserna om jättar och troll
— eller till historien? — om näcken och skogsnyfvan, om
vittror och underjordiska.
Slutligen ger oss ordspråken grunddragen af folkets
filosofi, så väl den teoretiska som i synnerhet den praktiska.
Så rikt och mångsidigt är ämnet. Och dock har vi ännu
ej talt om den rent estetiska sidan af allmogelifvet: sagorna,
visorna, lek och dans, musik.
Ni läser Grimms eller Andersens sagor — eller våra
barn läser dem. Det torde ej för alla vara bekant, att
denna förströelse under årtusenden varit folkets egendom:
sagorna om prinsessan af Arabien eller konungens af
England sju söner, om huset som var täckt med pepparkakor,
om Tummeliten och hans bröder, om Lunkentus och katten
i stöflar o. s. v., som i våra dagar, mest i detta århundrade,
upptecknats bland folket. Intresset för dem väcktes af
nyromantiken. Man har länge disputerat om deras ursprung.
Många af dem kan vi följa genom Europas alla länder till
Indien och Kina. »De sju vise mästare» var en i
medeltiden i talrika afskrifter bland alla Europas folk spridd
bok. På olika vägar — bland annat genom de katolska
prästernas predikningar — spriddes dessa och andra sagor
bland folket. En tid var man tämligen ense om att alla
sagor var komna från Indien, och vi återfinner verkligen
en hel mängd af våra vanliga sagor i de stora indiska
sagosamlingarna på sanskrit och palispråk. Men hvarför
kan ej Indien lika väl ha fått dem från Europa? Så är
sannolikt fallet med djurfablema, af hvilka vi finner de
äldsta spåren i Europa. Sanningen torde vara, att en saga
är uppstånden här, en annan där, och att de sedan vandrat
vida vägar i olika följen. Prof. K. Krohn i Helsingfors har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
