- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
36

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nom en småningom aftagande skog och voro snart uppe på
öppna fjället. Vägen går här öfver ganska vidsträckta
fjällvidder, där Kalak och Stuor Järta samt ett trassligt system
af små fjällsjöar bilda de mest markerade dragen.

Fjällslätten ser enformigt gråbrun, tom och jordig ut,
endast på ett par små områden är den sälskinnsfläckig af
magra björkdungar. Det var emellertid obestridligen fjället.
Kring horisonten syntes på afstånd några blåa toppar, som
bådade godt, och vi började komma i 1000-metershumöret.

Hade vi förra dagen haft regn, fingo vi i dag i stället
känna på blåst. Vinden tilltog för hvarje ögonblick och
öfvergick till full nordvästlig storm. Vattensamlingarna
blefvo argt svartblå med rykande skum. De i alla färger
skiftande fjällblommorna lågo slickade efter marken och
bärarne hade svårt att reda sig med de stora, som segel
verkande näfverkontarne. Det började lida mot kvällen, då vi
närmade oss Unna Järta, i hvars närhet vi tänkt, att vår
första hydda skulle byggas. Men att finna någon lämplig
lägerplats i den orkanlika blåsten visade sig vara förenadt
med stora svårigheter. Vi sökte länge och väl, men det
föreföll omöjligt att finna något lä. Den kalla, bitande
vinden svepte om hvarje hörn och dök ned utför hvarje
fjällsida. Slutligen hade vi ingen annan råd än att
uppsätta tältet bakom ett stort nedfallet klippblock, som vi
tillskarfvade med en stenmur för att få något bättre
vindskydd. Tältet belastades med stora stenar, men förde det
oaktadt hela natten ett förfärligt oväsen och skälfde som
ett oskotadt segel. Endast efter stora ansträngningar
lyckades vi få upp en eld af det våta och magra vide och
ripris, som var det enda brännbara på platsen. Härtill var
dock stormen orsaken, ty vi hade med oss ett medel, som
gjorde oss öfverlägsna äfven det våtaste bränsle. Våra
bärare sågo ganska förvånade ut, när vi förklarade, att vi
tänkte elda med snö, och bådo dem för detta ändamål hämta
en snökaka från drifvan bredvid. Sedan vi fått en dylik
framburen, urgräfdes en liten fördjupning i densamma och
några bitar calciumcarbid ditlades; dessa började genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 26 12:53:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1900/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free