Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man suckade smått, då man tänkte, att man skulle
passera genom dessa stenlabyrinter, men Tuorta förde oss
en lång omväg, och härigenom undveko vi den värsta
terrängen.
Sedan vi öfvervadat Sluggajokk, råkade vi slutligen in
på en riktigt bra lappstig och marschen gick nu raskt. Vi
uppnådde snart de små vackra och egendomliga Rissasjöame,
där vi åter mötte björkskogen, öfvervadade Rissaälfven och
lägrade oss för en liten stund på dess norra strand.
Det var nu nästan mörkt. Ofvanför oss skönjdes
otydligt toppame af Kirkaobergen, * hvilka skilde oss från
Stora Lule vatten.
En eld uppgjordes. Det var den sista lägerelden
under vår egentliga fjällfärd.
Hvad gör det, att regnet dystert silar ned? Hvad gör
det, att mörkret står som en mur omkring oss? Hvad
betyder det, att gräset blöter oss tvärs igenom, när vi sträcka
ut våra af den långa marschen styfnande lemmar? Då elden
sprakar i riset, då en pelare af myriader gnistor stiger mot
den svarta skyn och eldflammorna muntert leka i björkveden,
kastande varma reflexer på de kring bålet lägrade
gestalterna, då är det ingen, som klagar. Då känner man, att
man trots civilisationen ännu har kvar ett litet stycke
vildman inom sig.
Efter en kort hvila fortsatte vi färden, och nu visade
sig Tuorta vara en mästerlots. Han hade icke på 25 år
gått denna väg. Men trots mörkret och den svåra
terrängen förde han oss utan ringaste tvekan mellan västra Kirkao
och en liten öster därom befintlig, på kartan utmärkt tjärn,
förde oss hela vägen på förvånande god mark, och snart
hade vi nått passhöjden, hörde bruset från Sjöfallet och
kunde börja den branta nedstigningen. Väldiga nipliknande
terrasser och ett bredt bälte af björkskog hade vi ännu
att passera, och först kl. 1/2 3 på natten nådde vi hyddan
vid Stora Sjöfallet (se försättspl. 5).
* Namnet betyder »lappvagga» och beror tydligen af bergens form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
