- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
68

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som skola utgöra föremålet för följande studie. Innan vi
närmare inlåta oss härpå, är det skäl att i stora drag gifva
en öfversikt af Ölands geologiska förhållanden i allmänhet.

Qeologi.

Öland är en silurklippa, som i tvenne afsatser höjer sig
öfver Östersjön. Den första afsatsen är endast belägen några
få fot öfver vattenytan, den andra bildar en högre kalkplatå,
som drager sig genom hela ön. Detta mellersta parti kallas
som nämndt Midt- eller Medellandet, i stor utsträckning
ut-bildadt som ett trädlöst alfvar. Själfva afsatsema mellan
det högre centralpartiet och de lägre randpartiema kallas
landborgar, den västra och den östra. Af dessa är den
västra mest markerad, under det att på östra sidan landet
mera successivt sluttar åt öster. De lägre sidobrämen af
ön äro bildade af förvittrade lerskiffer- och alunskifferlager,
hvilket har till följd, att de utgöra en särdeles fruktbar
åkerjord. Fruktbarheten ökas däraf, att ett lager, innehållande
glaukonit och fosforsyrhaltiga mineral, har deltagit i
bildningen af de lösa jordlagren. I olikhet med de lösa
jordlager, som på andra ställen i vårt land bearbetas af
jordbrukaren och hvilka i allmänhet blifvit af vatten eller
inlandsisen förda till det ställe, där de nu finnas, äro kulturlagren
här uppkomna på ort och ställe af söndersmulade bergarter.

Alfvaret utgöres geologiskt sedt af en kalkplatå, bildad
af en hård, röd eller grå, långsamt förvittrande kalksten, den
s. k. ortocerkalken. Den har sitt namn af de skal, tillhörande
utdöda bläckfiskar, som i stor mängd finnas inneslutna i
densamma och af hvilka man ofta finner lösa exemplar uppe på
alfvaret, de s. k. ortoceratitema, af öns befolkning kallade
dartar. Till sin geologiska byggnad öfverensstämmer Öland
närmast med Västgötabergen med undantag däraf, att den
eruptiva trappen här saknas. Lagren stupa något i riktning
från väster mot öster, så att man genom att gå mot öster
kommer till allt yngre lager i serien. De äldsta lagren i
silursystemet, den på fossil ytterst fattiga fucoidsandstenen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1900/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free