Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FJÄLLS PÅ EN VECKA.
på en dylik dag bestämma oss för en färd på tre mil, fram
till Tåssåsen. Denna väg hade ingen af oss gått förr, men
med några anvisningar af lappen Fjällström, som här
»getar» kreaturen, hade vi dock vägen klar för oss.
Så bar det i väg. Genom den leende Arådalen, som
här mellan Turisthyddan och Sandbodarna ligger så idylliskt
lugnt och vackert med sina små tjärnar, bäckar och
björkdungar och säkerligen på en blifvande ny karta kommer
att få heta Paradisdalen eller något dylikt, går färden,
och så passeras det första vadstället: Arån. Så upp öfver
Bosjöfjället, från hvars kam man har en den härligaste
utsikt öfver fjällen i väster och därifrån man också ser de
två fäbodar man skall passera, nämligen Busjöns- och
Old-bergsbodarna, skymta fram. Men snart ha vi uppnått och
passerat äfven dessa och äro så, efter att ha besökt den
underlige masen i grottan vid Kojåstjämame och köpt hans
enfaldiga visa, inne på den väg, som leder direkt fram till
Tåssåsen.
Vinden har nu saktat af och det ser ut, som om vi
skulle få en vacker afton. I skogen känns till slut inte en
fläkt, och när så solen helt hastigt tittar fram, blir det
varmt och skönt i luften. Vi »sko af» oss vid vadställena
med en viss fröjd och vi unna oss en timmes rast för att
låta Sven, naturligtvis förgäfves, söka i Löfvan erhålla
några foreller.
Vägen, som ibland är svår att finna igen, går nu
öfver öde vidder och moras af sten. Tranorna skrämmas upp
och ge sig i väg bortåt med ett hest skri, men slå sig ned
längre ifrån oss, där de, springande öfver myrame, påminna
om stora getter. Falken höres på ett litet afstånd och
morkullor och dalripor lyfta sig upp ur skogen, som just nu
böljar, och varna sina små för faran. Fjällvråken se vi
sväfva högt öfver de närmaste kullarne af Tåssåsfjället och
beckasinen vågar sig fram för att på nära håll betrakta
vandraren. Men skogen blir här tätare och tätare samt
bryter af uti en vacker löfskog. Gräset är saftigt grönt och så
högt, att där nästan är tungt att gå. En och annan slåtter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
