Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför det vansinniga beslutet att med en gång fortsätta fram
till Undersåkers station, d. v. s. ytterligare nära 3 mil till de
mer än 3 mil vi redan vandrat den dagen. Lyckligtvis
hindrades dock detta besluts verkställighet, ty då vi ytterligare
vandrat en half mil ned till Fångåmon för att där skaffa
rodd öfver Ottsjön, så fingo vi vänta i flera timmar, enär
männen voro ute på slåttem och icke skulle komma hem
förrän sent på aftonen. Här svalnade också humöret på
oss och här träffade vi vänliga människor, som bjödo oss
stanna öfver natten.
Här kompletterade vi åter vårt matförråd, och
naturligtvis skulle Sven här försöka sin fiskelycka för att kunna
bjuda oss på fisk dagen därpå; men den förfärliga myggen
hindrade denna gång Sven att få någon fisk och Hugo att
ge den åt hunden.
Men vi behöfde så väl hvila, ty vi hade gått mycket
denna dag.
Sjette dagen. Det skulle ha varit ett nöje att omtala,
att vi på morgonen voro fullt uthvilade efter löregående
dags strapatser. Men som vi logerat i ett sannskyldigt
myggbo pch luften under natten blifvit tung för att bereda
sig på ett regn, så kan man förstå, att mycket sofva ej blef
utaf den natten. Men jag tänker efteråt med förfäran på
myggen och oss, om verkligen alla de makter vi den
natten anropade skulle ha fäst sig vid hvad vi sade.... Jag
behöfver väl icke omtala, att Sven var värst af oss alla tre.
Emellertid torde det nog tarfvas en mycket välvillig
forskning för att bevisa dessa djurs nödvändighet på vår
af så många skadedjur hemsökta planet...
Regnet stod på morgonen som spön i backen, men
som vi innan kl. half 3 på middagen ovillkorligen måste
vara i Undersåker, för att mina kamrater skulle kunna med
tåget medfölja till Östersund, så var det att utan vidare bryta
upp. Nästan en half mil lång var vägen till Ottsjön och en
half mils rodd blef det äfven, i stark motvind och ett envist
regnande. Så en och en half mil fram till stationen öfver
Hål- och Vällistafjället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
