Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen var nu sank och uppblött och tjockan lägrade
sig tätt och pressade ned på fjälltoppame. Färden blef
riskabel, ty man kunde icke se 30 steg framför sig och man
tordes icke skiljas åt för att taga reda på rätta vägen. I
myrarna steg vattnet upp halfvägs till knäna, och det starka
störtregnet plånade ut vägame på många ställen, på samma
gång det gjorde oss fullkomligt genomvåta.
Vällistaijället är väl också ett bland de svåraste
fjällen under dylikt ruskväder, enär skogen här sträcker sig
ända upp och vid minsta vindpust skakar hela’störtskurar
af vatten på vandraren. Vägame äro dåliga och
uppluckrade och stupa på många ställen riktigt brant utför.
Men det var endast att låta det gå löst nedför i stark
fart, ibland åkande på den hala marken och ibland
hoppande som en stenget på de slippriga stename.
Att få eld till den sista måltiden under vår fotvandring
i fjällen blef dock det värsta. Veden var våt och det blef
för oss att ligga rundt omkring den på magen och blåsa,
så att vi kunnat fälla träd, men vi fingo till slut upp en
brasa och lagade så vår sista kotlett och vår sista buljong.
Nu voro ränslame betydligt lättade, och snart sågo vi
på afstånd byn Edsåsen skymta fram där uppe på höjden,
ifrån hvilken man kunde se banan och fånga en blick af
civilisationen samt känna den brusande kulturens starka
böljeslag slå emot sig.
Efter några glas öl, som man ej sett på en hel vecka,
skildes vi så åt; mina kamrater hade slut på sin ledighet,
men jag hade ännu en dag kvar, som jag också önskade
använda på lämpligt sätt. Efter några timmar voro de
i Östersund, efter att på sex dagar ha vandrat c:a 18 mil
i fjällen. Jag ville först bestiga Areskutan och se
Tännfor-sen, innan jag var nöjd, och tog så in på Undersåkers
gäst-gifvaregård, med begäran att bli väckt till morgontåget,
som kl. 5,35 afgick norrut.
Sjunde dagen. Naturligtvis hade man försofvit sig
på hotellet och kom kl. 5,30 och skrek, att tåget gick om
5 minuter, och lika naturligt var det, att jag i flygande fläng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
