Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bar starkt uppför och vägarne voro slippriga af
det fallna regnet, men som jag ännu hade marschtagen uti
mig, så bar det i väg i flygande fläng.
På Hummeln vände jag mig om och såg ned åt den
vackra dalsänka, där järnvägen går fram. Här lågo de
tref-liga hotellen och gårdame så idylliskt inbäddade mellan
skogame och fjällen, och långs efter dalgången slingrade sig
så förtjusande den silfverglänsande Areälfven, bildande där
uppe, åt Dufed till, den skummande Tegeforsen. Men
ögat höjde sig uppåt för att söka famna den hela långa
sträckan af Härjedalens vältrande bergmassa — men inte ett
spårl Skyame tilläto ingen nyfikenhet åt det hållet, och
när jag såg uppåt till Skutans topp, fann jag densamma helt
inbäddad i moln, och med rasande fart kommo flere och
flere skyar och svepte omkring mig som en fuktig filt.
Några steg uppåt och det vackra panoramat under mig
försvann. Nu började det bli svårt att se
vägmärkena, men med god uppmärksamhet gick det dock.
Vinden bet skarpt och för att hålla sig varm måste man gå
raskt. Snart märkte jag dock på vägprickame, att jag inte
hade långt kvar, och i ett nu hade jag den lilla hyddan på toppen
alldeles intill mig. Jag såg på klockan. Hon var 9. Jag
hade gått upp på två timmar, men såg på anteckningar där
uppe, att man t. o. m. gått upp på 1 timme och 40 minuter.
Jag hade kommit upp utan ringaste utsikt att få —
någon utsikt. Men förunderligt nog fick jag det, och detta
t. o. m. något storslaget. Jag stod öfver molnen, som
nedanför lägrade sig i ett omätligt haf, och åt sydväst till
stucko upp ett par toppar, som jag fann måste tillhöra
He-lagstjället och Sylame. Solen, som här svagt lyste fram,
gaf åt molnhafvet ett vackert skimmer, som något bröts utaf
genom de två toppames mörkare förtoning. Jag hade
säkerligen icke förlorat något genom att vädret icke var klart;
det egendomliga skådespelet, så underbart skönt och så
öfver-väldigande storslaget, var väl mera värdt än den tafla jag
förut sett från andra ijäll, med de aflägsna toppame och
det jämtska slättlandet i vacker harmoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
