Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fullt belåten med min bestigning af Areskutan kom
jag så ändtligen ned till hotellet igen, där jag efter en
duktig frukost gjorde mig beredd att med middagståget följa
fram till Dufed för att på eftermiddagen se Tännforsen.
—–Redan i skolan fick man ju läsa åtskilligt om
Tännforsen, och med ett vetgirigt och hungrande sinnes
ohejdade åtrå ville jag begagna första tillfälle att få se fallet.
Jag hade på vägen, i västra Arådalen, stött på ett
sällskap af fem damer, hvilket sällskap varit ute i »fjällen»
en hel vecka utan att se annat än Bydalens hotell och
Arå-dalens turisthydda, och jag hade af den äldsta damen i detta
sällskap fått en beskrifning af Tännforsen, som fullt ut fylld fe
måttet med det grannaste florilegium af alla de berömmande
ord, som vår »fattiga» svenska kan bestå sig vid
beskrif-ningen af något oerhördt skönt och härligt.
Hon hade så hänryckts, sade hon, att hon försjunkit i
en dvala, hvarur hon inte visste när hon vaknat. Hon hade
funnit sig på återväg hem, »och», slöt hon sin beskrifning,
»sen låg jag länge sjuk. Jag hade förkylt mig vid fallet.»
»Nej, blef du verkligen sjuk?» frågade alla de fyra
mycket unga damerna på en gång. Det var, som om för
dem detta utgjorde det mest slående beviset på Tännforsens
härlighet.
Men jag, oförbätterliga människa, hade mina egna
tankar om denna hänförelse, som kanske slutade med —
Thie-lemanns droppar. Jag lade märke till hur denna mycket
unga dam var rustad för sin fjällvandring och jag fruktade
för att hon ännu en gång skulle förkyla sig. Ty nog
fordras det för en ijällfärd bättre ekipering än låga skor samt
två filtar för tillsammans fem damer . . .
Men präktiga »alpstafvar» hade de skaffat sig. —
Men det var ju om Tännforsen.
Vi sutto snart i en båt, en lärare, som jag presenterats
för i Are, och jag. Vi hade gått fram till Noren och
kommo sålunda fram nedanför fallet, hvars dån hördes på
afstånd.
Skogame kring sjön stodo så täta och mörka och båt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
