Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen hade man icke här de mest hänförande scenerier!
Så då man från Sand stiger upp emot Västeråsen. Men
att räkna upp allt vackert tjänar dock bra litet till. Jag
sökte fästa några vyer på plåten, men kameran måtte ha
gistnat under den svåra sommarvärmen, och mina försök
misslyckades, harmligt nog. Hade så ej varit, skulle läsaren
här hafva sett, huru floddalen än vidgar sig, än tränger sig
samman; han skulle hafva sett älfven såsom en liten
obetydlig å djupt ned under den resande eller ock bred och i
vårfloden imponerande i jämnhöjd med landsvägen; han skulle
fått se, huru vägen sprängts i den allra brantaste
bergsluttning med klippor och block eller torra granar hotfullt
hängande öfver densamma; han skulle slutligen hafva sett, huru
jäsleran (här skottlera kallad) på somliga ställen på ett
betänkligt sätt ökar de väghållningsskyldiges möda, medan på
andra den allra frodigaste och jämnaste räfrumpa såsom en
stor, välskött rabatt betäckte vägen i hela dess bredd,
ehuru-väl till större fröjd för de resandes ögon än för dragames
muskler.
Och hvilka vänliga människor sedan!
Aldrig har jag råkat på en fryntligare grindöppnare än
den lilla frun, som nu skulle gå i fatt sin man för att följa
honom ett stycke till vägs. Vi fingo besked icke blott om
vägens lösa beskaffenhet, utan ock om åtskilliga (tilläggom:
lyckliga) familjeförhållanden, allt under små knixar och det
gladaste leende. Snart hunno vi upp hennes äkta hälft, äfven
han en meddelsam och vänlig själ. Med ett lass handelsvaror
var han stadd på färd upp genom landet. Hos båda röjde
talet »sörländingen», men infödingar voro enligt samma
ojäf-aktiga vittne dels den bykande flickan, som så beredvilligt
läskade våra torra strupar med det klaraste källvatten, dels
den väglagande mannen, som vid underrättelsen om de
resandes »sydländska» ursprung genast kom med den något
öfverraskande frågan, om vi kände till Geijer. Ett förhör i
litteraturhistorien i denna aflägsna bygd och af en sådan
examinator kom något oväntadt. Också befanns det snart,
att vi missförstått afsikten. Det var nämligen icke Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
