Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pipor, tallrik, kopp, konjaksplunta etc., som ej så noga kan
specificeras.
Och af allt detta endast den åldriga regnkappan, rocken
för dagen och sjökortet för dagen i sittrummet — allt
annat försvunnet i de inre regionerna. Det är som ett trolleri.
Detta om utrustningen. Sålunda »ad utrumque paratus»
startade jag måndagen den 19 juni på middagen vid
Bayards varf i Stockholm, eller kanske rättare vid ångfartyget
»Nya Upsala» vid Riddarholmen. Jag flyttar tillbaka
afgångstiden litet för att få med en rätt bra point. »Mignonette» kom,
som sagdt, från Mälaren, och skulle slussa som de andra
lustjakterna. Emellertid var slussen full af pråmar, som
skulle in i Mälaren. Jag fick alltså vänta och satt cirka tio
minuter utanför Kornhamn. Enhvar, som känner
Stockholmarne, förstår naturligtvis, att folkhopen på kajen snart
antog så hotande dimensioner, att jag började befara en ny
Kristina Nilsson-olycka. Då trängde sig en man genom
hopen; hans yttre förrådde en s. k. halfherre; han fixerade
mig ett tag, hvarunder hans ansikte började uttrycka förakt
och afsky; så upphof han sin röst och tillropade mig på detta
stockholmska »kväsarmål», som vi alla älska och värdera,
följande uppmuntrande fras: »Hör ni, därute; kan ni inte
ta och dränka er me’de’samma, i stället för att sitta där
och se do-um ut! Fy fa-en!» Hvarpå vår man med en
triumferande blick på massan omkring, liksom väntade han en
applåd, gjorde helt-om marsch och med stolta steg
aflägsnade sig. I detsamma öppnades slussen, och jag kilade in,
mumlande ett »omen accipio»; fem minuter senare lämnade
»Mignonette» långt akterut hypercivilisationen och dess
värdige talman.
Nu blef det snart annat af. Den värsta sjögången på
hela färden fick jag utkämpa mellan Valdemarsudde och
Fjäderholmarna; detta tack vare de legioner skärgårdsbåtar,
som Stockholm utspyr vid 3-tiden. Eländet kulminerade
vid sjötullen, där »Mignonette» fick ta emot kombineradt svall
och baksvall från inte mindre än fem kappkörande
snabblöpare, med »Norrtelje» och »Gustafsberg V» i spetsen; och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
