Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsikt att komma tillbaka. För resten är det så godt som
ett axiom, att
»Hvem det landet en gång sett,
han längtar dit igen».
Han längtar till nästa »semester», längtar att återse dessa
trakter, att återknyta de vänskapsband, som föregående
sommar stiftades.
För resten äro människor i regel aldrig trefligare än
då man träffar dem på resor eller på brunns- och badorter.
De äro då förflyttade ur sin gråa hvardagsmiljö in i några
veckors solig sorglöshet.
Husfadern slipper ämbetsrummet och bläckfläcken på
högra handens långfinger, societetsrestauranten befriar
husmodem från Hötorgsbesök och köksbestyr, och sjuklingen
hoppas ännu en gång, att denna sommar skall skänka
honom hälsan åter.
Man har en förnimmelse af att den lilla hyrda villan,
omspunnen som den är af vildvin och Kaprifolium, af rosor
och lavendel, trots allt drag och all otäthet, trots trappans
knarr och regnfläckama i taket, är en bra mycket
värdigare och mänskligare boning än det stenröse, i hvilket
man om vintrarna kryper tillsammans med ett dussin andra
familjer.
Man plockar omsorgsfullt fram sina samtliga
sällskapstalanger och ställer upp dem till allmänt beskådande. På
teaterföreställningar och basarer, på välgörenhetssoaréer och
kafferep komma deäsa synnerligen väl till pass, och dess
ägare eller ägarinnor fira små triumfer, som ibland kunna
hålla dem varma under den följande vintems köld.
Men är man nu inte begåfvad med några särskilda
egenskaper till att roa eller höja sina medbröder och
systrar, så försöker man åtminstone att vara så älskvärd och
förekommande som möjligt. Man söker att med ett helgons
tålamod åhöra sjuklingames beskrifningar öfver sina
mångahanda krämpor, man håller i gamhärfvor åt äldre damer
och vänder noter åt de yngre, man lyssnar uppmärksamt,
när fröken Rosalie spelar Jungfruns bön, och sveder med le-
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1900. *4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
