Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. N. SÖDERBERG.
fynd af fornnordiska stenyxor, som här anträffats, tyda på
att bygden varit befolkad eller åtminstone genomvandrad
redan af de släkten, öfver hvilka häfdema blott sparsamt
kunna låta sitt ljus falla. När längre fram i tiden skriftliga
urkunder börja meddela bestämdare utsagor om våra
förfäders öden, finnes Hafverö jämförelsevis tidigt — under
namnet Hafra — omnämndt i dessa aktstycken. Genom
sitt läge utgjorde socknen under de århundraden, då
Jämtland och Härjedalen ännu lydde under Norges eller
Danmarks krona, en gränsort och ägde som sådan en viss
politisk betydelse. I några riksgränsbestämmelser från
1270-talet, intagna i en gammal norsk lagbok, som tillhört
lagm ans arkivet på Stegen, den foranorska provinsen
Ha-logalands tingsställe, omnämnes Hafverö trenne gånger som
gränspunkt mellan de norska landskapen på östra sidan om
Kölen och Svea välde. Enligt samma källa synas
råmärkena mot Härjedalen ha för första gången utstakats af Skule
jarl, möjligen en ättling af den Toste jarl, som efter konung
Harald Hårdrådes fall i England år 1066 följde dennes son
Olav Kyrre hem till Norge. Om denne Skule jarl förtäljer
nyss anförda urkund, att han under sitt arbete med
gräns-regleringen aflidit i Hafverö. Äfven en svensk handling,
Tingmålabalken af Helsingelagen, angifver Hafverö som
gränsort, i det den som riksmärke fastställer »Twrwngx gardh»
därstädes, helt visst begynnelsen till nuvarande byn Turingen.
Att socknens inbyggare under de tider, då danska och
svenska regenter kämpade om herraväldet öfver Jämtland
och Härjedalen, ofta fingo kännas vid en gränsbygds obehag,
kan man finna af de sägner om bränningar och andra
våldsgärningar, som ända intill våra dagar fortleft i folkets minne.
Bland dessa sägner är en, som anknyter sig till den i orten
beryktade Baltzarfejden under 1600-talet, ganska upplysande
om den tidens sätt att föra krig. Den förmäler, att då
norrmännen kommo tågande, fanns endast en gammal gumma
kvar i Vikens by, emedan det öfriga byfolket flyktat inåt
skogarna. Nämnda gumma, som icke var af det lättskrämda
slaget, satte en röd kjol på en gärdsgårdsstör, sägande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
