Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittnar ett gammalt ordstäf, hvilket anger »Indals lax, Torps
kom och Hafverö gädda» som Medelpads mest afsevärda
produkter.
Skogsafverkning och timmerflottning ha nu under mänga
årtionden utgjort Hafverö sockens mest gifvande
förvärfskäl-lor. Ehuru dessa näringsfång tillfört kommunen ansenliga
pen-ningesummor, ha de dock lika litet här som på andra
ställen födt något allmänt välstånd. Tvärtom kan man äfven å
denna ort göra den sorgliga iakttagelsen, att skogsindustrien
ytterligt decimerat den själfägande allmogeklassen och —
det värsta af allt — hos de besuttne slappat eller dödat
kärleken till den fädemeärfda torfvan. Annorlunda var det
förr i detta afseende, och jag kan icke neka mig nöjet att
belysa detta med ett exempel. En ingeniör Brandell, som
för omkring femtio år sedan tjänstgjorde vid
landtmäteri-förrättningar i Hafverö och nedlagt sina iakttagelser om
och från den aflägsna skogsbygden i en sockenbeskrifning
(nu deponerad i kyrkoarkivet), berättar följande
karakteristiska drag ur det dåvarande folklifvet: »Den infödde
bonden vill för intet pris lämna sina fäders bygd och sin
barndoms hem. Måns Andersson i Viken blef, då han ej ville
sälja afverkningsrätten till sin skog, af hr Dickson bjuden
16.000 rdr rmt för sitt hemman om 18 mål. Anbudet var
frestande, och han for vidt omkring för att söka sig ett
annat ställe, men fann intet, där han trodde sig kunna
trif-vas. Likaså Hans Pehrsson i Hvassnäs. Han blef bjuden
10.000 rdr rmt för sitt hemman, och då jag frågade honom,
hvarför han ej antog anbudet, då han för den summan kunde
få ett vida förmånligare hemman nere i landet, sade han:
’Nog kan det kännas svårt i Hafverö ibland, men så är det
väl någon gång bättre än på andra ställen också, och
dessutom skulle jag aldrig fått farfar med mig.’» — För visso
bära dessa smådrag vittne om en hembygdskärlek så äkta
och varm, att den trots sina enkla uttryck har något stort
och gripande! Och det gläder mig att kunna betyga, att
jag ännu funnit en kärlek af detta slag icke vara alldeles
förkolnad där uppe i dessa trakter. Ännu finnes där en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
