Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förädlade form. Äfven dess inre verkar, med sin frihet från
oharmonisk grannlåt, särdeles tilltalande. Dess förnämsta
prydnad är den af halfkolonner flankerade altartaflan, som
framställer Kristi uppståndelse och utgör en kopia af
We-stins målning i Kungsholmens kyrka i Stockholm. Äfven
om denna tafla i viss mån är präglad af det konventionella
manér, som karakteriserar nämnde mästares arbeten, är den
dock anslående genom det skimrande gryningsljus, af hvilket
Frälsarens gestalt omstrålas, under det Golgatakorsen i
bakgrunden ännu höljas af nattliga skuggor. — Sakristian, som
utgör en rest af den förra, redan af Hiilphers såsom
»mycket åldrig» betecknade kyrkan, förvarar åtskilliga minnen
från medeltiden. Af dessa förtjänar främst ihågkommas en
mängd träskulpturer, i all sin enkelhet intressanta
vittnesbörd om forntida kyrklig konst. En mässkrud af mörkblå
brokad med namnen »ihesus» och linaria t inväfda å
ryggstycket samt ett rökelsekar föröka värdet af kyrkans
anti-kvitetssamling.
Kyrkoarkivet befinner sig i mycket godt skick, och
sär-skildt förtjänar nämnas, att socknens ministerialböcker icke
prisgifvits åt vanvård och förstörelse, såsom förhållandet
beklagligtvis varit i alltför många landsförsamlingar. Den
äldsta bevarade urkunden är en dop-, död- och vigselbok,
omfattande de sista årtiondena af 1600-talet och de båda
första af påföljande sekel. Af de många anteckningar, jag
samlat ur denna handskrift, anser jag en värd att
offentliggöras, då den tyder på, att Hafverö en gång i tiden skulle
bland sina inbyggare ha räknat en af de äldsta människor,
som någonsin lefvat i Sverige. I längden öfver döda och
begrafna läses nämligen följande: »1682 Die Judithcz
be-grofs gambla Pijgan Karen i Byy, ut ajunt 142. Åhrsfödd
154.4. 2 åhr för(e) the 7 stora almanns hårda åhr.n
Uppgiften, som synbarligen refererar sig till folktraditionen (»ut
ajunt»), verkar trots den uppenbara felräkningen af
antecknaren icke alldeles osannolik, enär de bekanta nödåren
under Gustaf Vasas tid inföllo omedelbart efter det här nämnda
födelseåret för den »gambla Pijgan». Och att hon i hvaije
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
