- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
259

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hus af gammalmodigt utseende, parkerna med sina väldiga
träd, i hvilkas skugga Petasites utbreder sina fantastiskt
oformliga blad, också den ett minne från forna tider,
mörkgröna dammar med hvita näckrosor och svanor, välklippta
häckar och bersåer, en fläkt af sjuttonhundratal öfver det
hela, allt ger ett intryck af lugn, välansad och stillsam
skönhet, som är vidt skild från moderna industrianläggningars
rökhöljda brådska.

Att denna trakt trots oländigheten varit mycket tidigt
bebyggd, framgår af fomlämningama, som dock ej äro så
talrika här som i andra delar af Uppland. De anträffas
mest nära kusten: det har varit hafvet som här först lockat
bebyggame att slå sig ned, kanske från början som
vikingar.

Runstenar äro sällsynta. Från Löfsta socken har ingen
varit känd, förrän jag i somras genom en tillfällighet kom att
upptäcka en sådan vid Skärplinge, tyvärr blott ett fragment.
Från Hållnäs är runstenen vid Ängvreta eller Inggreta af
gammalt känd och beskrifven. En annan, mindre bekant,
står mellan byn Hållen och Hammarviken, midt i vilda
skogen vid en. liten gångstig, åtskilliga kilometer från närmaste
bebyggda plats. Om den berättas, att en bonde i Hållen
en gång släpat bort den till sin gård och där lagt den som
»stallspalle >. Men så länge stenen låg kvar, hade hästame
ingen ro i stallet och en vacker dag befanns den ha blifvit
flyttad tillbaka till sin gamla plats i skogen. Tyvärr är
den numera så godt som oläslig.

Löfsta sockenkyrka är af hög ålder och tyckes ej ha
blifvit vidare förstörd vid ryssames härjningar 1719. I den
södra kyrkporten visas ännu märken efter kosackernas
lansspetsar. Om denna märkliga händelse förtäljer en inskrift
på en af klockorna i klockstapeln:

»När ryssarne häriade Sveriges strand
Och satte vår stappel och kyrcka i brand
Siuttonhundrade nitton lacobi dag
Fördervades mina två systrar och jag.

Tre samfälte vintrar då klockornas liud
I Löfstad ei hördes sen täcktes gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1900/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free