Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brände de byame i norrsocken. Från Grönöbyn lära de
emellertid ha blifvit bortskrämda. Det var fyra gamla
bondgubbar där, som gingo upp på ett loggolf och ställde sig
att »slagtröska». Det där lät så konstigt för ryssames ovana
öron. De trodde det var någon sorts spökeri och lämnade
byn i fred. — Vid Salberg berättas de ha sadlat eller »sala’»
sina hästar. Däraf namnet på byn! — Så när de ryckte
längre upp i socken, skall det ha varit en pojke, som visat
dem en omväg fram till bruket — stora landsvägen var
besatt af en svensk styrka. Han skall ha sagt åt
excellensen, när han sedan blef fast: Du skulle ha det där bara
för du gaf mäj bara åtta skilling om da’n, när jag körde
oxame vid härrgår’n. — När de så bränt bruket, ryckte de
fram vidare på landsvägen söderut. Då har det varit en
gammal dragon, som har lagt sig under en brotrumma på
vägen och fört ett fasligt rumor. Ryssarne trodde det var
ett troll och funno för godt att vända. — Tegelsmoraboma
blefvo mycket uppskrämda vid ryktet om ryssames
framfart. Det berättas, att de tagit ned kyrkklockan ur
klockstapeln och sänkt den i ån vid Albacksbron, för att den
inte skulle bli byte för fienden. När nu ryssarne vände
om och aldrig kommo så långt som till Tegelsmora, skulle
de till och försöka ta upp den igen. Det säges, att när man
håller på med sådant där gods, så får man inte tala eller
svara något, för då går man miste om det. De hade nu
klockan så nära uppe, så de sågo brädden på den. Då
har det kommit en höna dragandes med ett halmlass på
vägen. Hon har stannat och frågat, om hon skulle hinna
till Uppsala innan kvällen. Så var det väl en kar där, som
var litet lätt på munnen. »I h—te hinner du till Uppsala
till kvällen», sa’ han, och med detsamma reste klockan ner
igen, och hon ligger väl där än i dag. Det där var när
ryssarne var här och brände. Om det är sant, så vet jag
inte. Inte var jag med, inte.
Också andra sägner af historisk innebörd kunde
förtjäna anföras, särskildt sådana, som röra Löfsta bruks äldre
öden, framför allt dess första innehafvare, »gamle äkslänsen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
