Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasligt grann och vacker var hon, men bara framtill, ty
vände hon ryggen till, såg hon ut som en granbark.
Berggubben vallade sina kreatur på Djupångersängen.
De voro orimligt granna och stinna, med gullförgyllda
horn och pinglor, som läto så fint, så fint. När han lockade
på dem, lät det som ko-ko-ko. Si dom kan inte göra
vändningar trollen inte, som vi gör; när dom lockar koma, säger
dom bara ko-ko-ko; dom kan inte göra som en sväng, si.
I tufvor och stenrösen bodde jordvitema eller älfvoma.
De äro skapade precis som människor med ögon och allt,
de äro ej längre än ett finger och alldeles hvita, klädda i
små kappor, blå eller gröna; de äro vackra orimligt. Det
är farligt att göra dem illa.
Det var folk som blef bergtagna ock förr i tiden.
Som det var med Ingstarbo-pigan här i Löfsta. Hon
gick bort sig i skogen och vardt bergtagen där vid
Fäbo-vallen, där trollen höllo till. Så ställde dom till bröllop,
trollen; trollgubben skulle gifta sig med pigan. Det var på
julkvällen det där. Dom satt och åt gröt hemma vid
Ingstarbo om kvällen. Dom fundera väl hvart pigan tagit
vägen. Så bar hingsten till å vrenska i stallet och tuppen
gol. Då förstog bo’nn hur dags det var: »Nu står det aldrig
rätt till vid Fäbovallen», sa’ han, tog tuppen under armen
och red dit på hingsten. När han kom dit, fick han se,
hvar trollen höllo till och hade bröllop. Pigan satt i lag
med trollet vid bordet, en finer gullkrona hade hon på
hufvud å fullt med guld och silfver var det på bordet. Så
släppte han in tuppen, där dom satt. Då försvann allt med
ens, men allt det tuppen for öfver vardt kvar och
gull-kronan ock, som pigan hade på hufvu’t. Hon blef skänkt
till Löfsta församling, hon är där än i sakristian. När bo’nn
red hem se’n, kom trollen efter honom på vägen. Men han
red tre vägskäl, så dom fick inte nå’n makt med honom,
inte. Genom det där ha Ingstarboma fått sina rikedomar.
»Några gånger hörde jag gammel-Anders Erso satt och
talte om det där för oss och gnällde och lät så illa, när
han talte. Och han var den rikaste i hela församlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
