Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra priset, 200 kronor, åt fotografen Axel Sjöberg, Malmö, »för
en artistiskt utförd och med omsorg vald samling bilder ur skånskt
folklif»; samt
tredje priset, 50 kronor, åt en hvar af:
fotografen Borg Mesch, Landskrona,
herr Aug. Pehrson, Torsby,
fotografen Axel Lindahl, Stockholm,
fru Hedda Ekman, Göteborg,
fil. kandidaten E. Låftman, Ramsberg,
fröken Dagmar Eriksén, 6köfde.
Täflingens resultat skall närmare behandlas i följande årsskrift.
S:t Olofs ödekyrka i Sigtuna.* Det lilla idylliska, i vår tid till
hälften bortglömda Sigtuna med sina små trähus, trädgårdstäppor och
531 invånare var en gång i tiden en af hufvudorterna i Sveriges rike,
ja måhända den viktigaste staden i Svitiod. Vi kunna med fullt fog
antaga, att i vårt lands kulturutveckling djupt ingripande tilldragelser
här utspelats, att konungar och andra ledande män här hållit möten
och stämmor, vid hvilka månget för daningen af våra
samfundsförhållanden betydelsefullt beslut fattats, samt att handel och köpenskap
här drefvos i ej ringa skala. Roflystna fiender sökte sig långväga
ifrån, öfver hafvet och Mälarens fjärdar hit, helt säkert emedan bästa
bytet fanns här, största rikedomen här var samlad. Brytningen mellan
hedendomen och den nya läran torde ock här hafva varit skarpare,
vållat hårdare strider än på månget annat ställe i landet.
Men människans — den vuxnes liksom barnets — minne är kort.
Enskildheterna af allt detta hafva nu till största delen förbleknat i
vår hågkomst. Endast några spridda drag af stadens tidigare öden
hafva genom seklernas dunkel bevarat sig till vår tid.
Så förtäljer sagan, att en gång då Östen var på vejtsla (gästning)
i det härad, som kallas Lofund (möjligen Lofön), blef han öfverfallen
och innebränd af en sjökonung Salve från Jylland. Därpå for Salve
till Sigtuna, där han fordrade konunganamn och mottagande, men
svearne samlade en här för att väija landet mot honom. Striden vardt
så stor, att den säges icke hafva slutat på elfva dygn. Därefter fick
Salve seger och var sedan länge konung öfver Svitiod, till dess
svearne sveko honom och han vardt dräpt.
Att Sigtuna ägde stor betydelse under Olof Skötkonungs och
hans sons Anund Jakobs tid framgår däraf, att deras mynt äro slagna
här af flere olika myntmästare, d. v. s. de hade sina mynthus här och
antagligen residerade de åtminstone delvis här. Från senare hälften
af 1000-talet känna vi, att Adalvard den yngre af ärkebiskopen af
Bremen vigdes till biskop i Sigtuna. När Adalvard första gången kom
*Se försättspl. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
