Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under sön- och helgdagar få framträda i all sin storartade, naturliga
prakt, samt att bestämmelse härom bör — oberoende af tillfälliga
växlingar i lagstiftningen — inryckas i öfverenskommelsen.
Enär likväl öfverförande af kraft för belysnings- eller
samfärdseländamål torde vara hänförlig till sådant arbete, som uppskof ej tåla kan,
har kommittén ansett, att sådant borde från hufvudregelns
bestämmelse undantagas; däremot har kommittén ansett, att äfven sådan
allmän fabriksdrift, som kräfver oafbruten gång under längre perioder,
icke må härstädes utöfvas förr än efter Eders Kongl. Maj:ts pröfvande
och medgifvande.»
Vi vilja lifligt hoppas, att härigenom en viktig princip blifvit på
rätt sätt och i rätt tid betonad och att den skall blifva oryggligen
tillämpad vid alla blifvande öfverlåtelser till enskilda af statens
vattenkraft. S—s.
Från fälttjänstöfningarna i Skåne 1899.* Vi hade den gången
nära 18,000 man på benen i Skåne. Man marscherade och slogs och
bivackerade, allt med samma friska mod. Och man fick se ett stycke
af Skårte, som är olikt det mesta öfriga af Sverige, slätter och väldiga
terrängvågor och där och hvar en tät, fuktig bokskog.
En bataljon östgötar marscherar vägen fram. Officerarne ha sina
sablar instuckna; strid väntas icke för ögonblicket. Kanske går marschen
mot bivackens efterlängtade hvila. Man njuter af solskenet, ser sig
omkring, söker fästa landskapets bilder i minnet — något af
turiststämning smyger sig in bland rotar och led ....
En afdelning af ett ingeniörkompani rastar i en glänta i
bokskogen. Alla, karlarne med sina karbiner, kuskarne på pontonvagnarna
och sergeanten vid sin häst, betrakta andaktsfullt den påpasslige
fotografen, som förstått att gripa tillfället i flykten för att skaffa
årsskriften en typisk bild.
En sommardag på Ljungbyhed. Allt är frid. Dragonstallarna
stå tomma, lägret har öfvergifvits af sina tusende krigare och hästar,
några ljusa moln ha stannat i sin långsamma färd, och fåren, de för
Ljungbyhed så typiska fåren, ha vågat sig in på eljest förbjuden mark,
öfver hvilken — tack vare kortheten af vår öfningstid — nu lysts frid
för dagar, veckor, månader. Ett tjockt dammoln, liknande röken öfver
en präriebrand, gled nyss öfver Ljungbyhed. Och från dammolnet
hördes sång och skratt och glam och hästars gnäggande. Mot
Rön-ueå skrider molnet. Och i det glittrande vattnet sköljas snart djurens
strupar och ben. Scenen tillhör det dagliga lifvet i de skånska
kavallerilägren. Huru många af våra turister ha sett den? Hur mången
uppsvensk tror, att Skåne är värdt ett besök så väl som Lappland?
*Se försättspl. 23 och 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
