- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
371

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två dagar senare. Vi nedstego den vanliga vägen och återkommo till
Sylhyddan efter tolf timmars frånvaro.

Den 16 juli kl. 12 middagen företog jag med samma följeslagare
min andra »expedition», som afsåg att bestiga Slottet och följa
detta i hela dess sträckning, att vidare fortsätta öfver snökammen
samt att öfver det branta utsprånget söder om Storsylen söka
komma upp på hufvudkammen. Då jag två dagar förut passerade
nämnda utsprång, kröp jag ut på kanten för att undersöka, huruvida
en uppstigning syntes utförbar, men resultatet af mina iakttagelser var
tyvärr icke uppmuntrande. Tämligen säker på att denna dag icke
kunna genomföra mina planer, följde jag den vanliga vägen från
Sylhyddan och besteg Slottet ytterst i nordöstra hörnet samt fortsatte i
jämn stigning upp till högsta punkten, där rös byggdes. Hvarje
Syl-besökare, som bäfvar för den besvärliga och ansträngande
bestignin-gen af Storsylen, tillrådes att i stället bestiga Slottet. Vägen är
ovanligt lätt och kräfver ringa kroppslig ansträngning i jämförelse med
bestigningen af Sylen.

Utsikten från Storsylen är naturligtvis enastående, men från ingen
annan punkt än röset å Slottet har man ett så praktfullt panorama af
hela det centrala Sylmassivet i all dess storhet och vilda skönhet.
Hvart man vänder blicken möter den branta fjällväggar, hvassa tinnar,
söndersplittrade klippmassor, djupa afgrunder, is och snö. Midt i
fonden reser sig, hemsk och vördnadsbjudande, Storsylens svarta,
lodräta vägg. Här kan man sitta i timtal, njutande och beundrande.
Från sin högsta punkt stupar Slottet brant ned mot väster och täckes
ända fram till hufvudkammens utsprång af den stora glaciären. Ur
dess snöfält uppsticka tre fristående, spetsiga klippor, hvilka genom
sitt egendomliga utseende städse väckt min nyfikenhet Att bestiga
dem ingick följaktligen i programmet och lyckades äfven, ehuru de
lösa stenarne vållade svårigheter. Rös byggdes på alla tre. Härifrån
följde vi eggen af snökammen upp emot det förut omtalade utsprånget.
Äfven nedifrån föreföll det oss omöjligt att gå upp på själfva
klipputsprånget i följd af flere branta afsatser. Enda möjligheten syntes
vara att klättra uppför själfva den branta fjällväggen på nordliga sidan
ofvanför glaciären. Från högra kanten af den drifva, som skjuter upp
emot fjällväggen, böljade vi klättringen i riktning åt höger snedt upp
emot hufvudkammen. Långsamt och försiktigt, tätt följande hvarandra,
sträfvade vi uppför väggen. Allt större blef djupet under oss och
endast en kort sträcka skilde oss från platån, då passagen med ens
stängdes af ett utskjutande klippblock, som icke lämnade tillräckligt fäste
för händer och fötter. Att ensam söka taga sig upp här var förenadt
med risk, hvarför vi med hjälp af hvarandra slutligen lyckades
öfvervinna detta sista hinder Snart voro vi uppe på hufvudkammen och
återvände Öfver Storsylen till Sylhyddan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1900/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free