- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
4

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

språkgods. Att söka vederlägga dylika meningar är
alldeles öfverflödigt, så länge det icke på något sätt gjorts
troligt, att vare sig kelter eller något annat främmande
folkslag någonsin bott i de nejder, där dessa namn anträffats.
Att våra förfäder i Skandinavien efterträdt en annan befolkning
med helt annat språk, är naturligtvis en möjlighet, men
därom veta vi tills dato platt intet, och så länge detta är
fallet, är det vetenskapens skyldighet att, så långt ske kan,
söka förklara våra ortnamn ur vårt fornspråk.

De enda främmande språk, som bevisligen sedan
gammalt talats i Sverge, äro de båda som ännu ljuda i
Norrland jämte svenska, nämligen finska och lapska. Från dessa
härstamma sådana namn som de ursprungligen finska
Haparanda (aspstrand), Karesuando (kroksel) och Korpilombolo
eller som de ursprungligen lapska Gellivare, Kalix, Lule,
Pite, Ume, Jockmock (åkrok, alltså — såsom docenten
Wiklund för mig påpekat — med samma ursprungliga betydelse
som det svenska Arboga, hvarom mera nedan), Luossavare
(laxberg), Njommelsaska (harsprång), Kebnekaise (kittelfjäll)
och Sulitälma. Öfriga tydligt främmande ortnamn i vårt
land äro samtliga af sent ursprung, vanligen tillkomna först
i detta århundrade genom uppkallande efter mer eller mindre
ryktbara orter i främmande land eller i dessas litteratur.
Så ha vi från Italien fått Albano, Belvedere (skön utsikt) och
Tivoli, från Frankrike Bellevue (= Belvedere), från England
de i våra dagar allt oftare uppträdande namnen på -hill
(kulle), t. ex. Margretehill. Från bibeln stamma Emaus,
Kanaan och Salem, från den fornisländska litteraturen
Valhall(a), Bredablick och Manhem.

Men om alltså hufvudmassan af våra ortnamn äro af
inhemsk börd, hvarför bereda de oss då sådana svårigheter
vid tolkningen? Hufvudanledningen därtill är att söka i
den omständigheten, att de äldsta af dem innehålla gamla
ord, som numera äro fullständigt utdöda i alla andra
användningar än såsom beståndsdelar af namn. Har detta
utdöende ägt rum redan före våra skriftliga minnesmärkens
uppkomst, så äro vi för dylika urgamla ortnamns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:43:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1901/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free