Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jutta, Tveta, Vis/(a) ’hemvist’, Vreta ’enstaka åkerfält’,
Våla, Åker. Af dessa brukas flertalet öfvervägande,
några uteslutande såsom senare led i sammansättning,
hvarvid förra leden ofta utgöres af ett personnamn, såsom
man också på grund af andra ledens betydelse kunde
vänta sig. Så är särskildt förhållandet med namnen på
-löf, -ryd, -stad och -torp, hvilka, såsom Joh. Steenstrup
uppvisat, nästan undantagslöst innehålla personnamn, under
det att t. ex. de på -by endast undantagsvis göra detta.
Jämför t. ex. å ena sidan Annelöf{förr Anundalef),
Dräng-sered (förr Drängsryd/i), Anestad (förr Anundastadha),
Segerstad (af namnet Sighar), Finsta, Stenstorp (af Sten, men
Steneby af sten), Åkarp (af Åketorp), å andra sidan Dalby,
Husaby, Högby, Österby o. s. v.
Af särskildt intresse äro de namn, som syfta på hednisk
kultur och sålunda måste hafva tillkommit redan i heden
tid, för minst 800 å 900 år sedan. På hedniskt grafskick
anspela Dysiebro och Dysedal (jfr stendos, förr dys, pluralis
dysiar) och de ymnigt förekommande Kutnla, Kumtnelby o. d.
(jfr gra ikummel). Hedniska gudstjänstplatser angifvas af
Harg och Vi {Vä) jämte deras sammansättningar. Utgöra
Harg och Vi den sednare sammansättningsleden, så består
den förra naturligtvis vanligen af ett gudanamn. I dylik
ställning förekomma äfven -hult och -lund{a), som då syfta
på offerlunden, -åker, som afser den till templets underhåll
anslagna jorden, samt -källa och -sjö, som antyda det
bekanta offrandet i heliga vatten. Då dylika med gudanamn
sammansatta ortnamn äro vår säkraste källa för kännedom
om våra förfäders gudatro, så förtjänar det påpekas, att man
tills dato icke i svenska ortnamn funnit säkra spår af andra
gudar än Oden, Tor, Frö, Ull och gudinnan Frigg. Dessas
dyrkan bevisas till fullo af sådana namn som Odcnsvi, Odensåker,
Onsjö (förr Odensjö), Onskälla; Torsvi, Torslunda, Torsåker;
Frö{s)vi, Fröslunda, Frösåker; Ullerva (förr Ullervi),
Uller-åker; Friggeråker. Möjligen kan man ock af Niärdhavi
(numera Mjärdevid) sluta till Njords existens. Men endast
den, som är fullständigt utan historisk kritik, kan tillåta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
