Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ätter, hvilkas namn äro intimt förbundna med Ekebyholm,
Oxenstjerna och Horn. Den mest bekante af den förra
släkten är friherre Bengt Oxenstjerna, som skref sig friherre
till Ekebyholm och herre till Skälby, nu Adamsberg, också
beläget i Rimbo socken och synligt från Stockholm—Rimbo
järnvägen nära den senare stationen. Det är denne
Oxenstjerna som gått till eftervärlden under namnet Resare-Bengt,
hvilken torde hafva varit en af sin tids mest beresta män
och därför äfven gjort skäl för sitt tillnamn. Aren
1613—1620 besökte han Jaffa, Jerusalem, Cypern, var med
på Toskanska flottan och deltog i kriget mot turkarne 1614,
besökte Troja, Syrien, Persien, Ispahan, Babylon och
Egypten, Tyrus och Sidon. På en klostervägg uti Ispahan
hafva senare tiders »Resare-Bengtar» funnit hans namn
in-ristadt.
Det är från hans besök hos det persiska majestätet
som den bekanta sägnen om enbusken berättas. Den
persiske käjsaren Abbas den i:ste var en tid mycket vänligt
sinnad mot den svenske ädlingen. En dag visade han
honom sina härliga trädgårdar. Så fördes Oxenstjerna till en
med guldstaket omgifven buske, som skulle äga en underbar
kraft. Men då Oxenstjerna genmälde, att med sådana
buskar — det var nämligen en enbuske — voro alla backar
öfversållade i Sverige, så förtröt detta käjsaren så mycket,
att han icke lät sin gäst känna några af växtens
egenskaper. Kort därefter föll han äfven i onåd. Den andre
stormannen, hvilkens namn gått till eftervärlden, var riksrådet
grefve Arvid Horn, som på Carl XII:s tid och under
frihetstiden spelade en så betydelsefull roll i Sveriges historia.
Det var denne sedan så inflytelserike man, som så hastigt
avancerade till kaptenlöjtnant vid lifdrabantkåren genom en
slump, men också genom sin snarrådighet och’ sitt mod.
Carl XI:s drottning var på ett besök i Uppsala och skulle
just åka nedför slottsbacken, då hästarna råkade i sken.
Det var Arvid Horn, som stannade hästarna, och denna bragd
var det som befordrade honom. Sedermera blef han,
såsom allbekant är, genom sina snillegåfvor som krigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
