Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan tydning: Thuler högg runorna. Rudbeck har trott
sig finna, att Jupiter och Juno rest stenen till åminnelse af
deras fader samt att här synas spår af Isis dyrkan.
Finsta ligger på en höjd strax bredvid järnvägsstationen
med samma namn, men synes ej från denna.
Karaktärs-byggnaden är obetydlig, men hvilar på en grund af väldiga
stenmurar, som mycket väl skulle kunna hafva uppburit en
stor byggnad, sådan denna är återgifven i Suecia antiqua. I
början af 1300-talet ägdes Finsta af upplandslagmannen
Birger Persson Brahe, fader till den heliga Birgitta, som
föddes 1302. Det är detta minne, som gjort Finsta så
kändt. Strax bredvid gården ligger en hög af större
stenblock, hvilka fordom skola hafva bildat en grotta, där
Birgitta höll sin andakt och fick sina uppenbarelser. Under
katolska tiden fanns å detta ställe ett kapell, som förstördes
genom vådeld, men måtte på sista tiden för dess tillvaro
varit tämligen illa medfaret, att döma af de ord, Gustaf Wasas
fader, Erik Johansson, yttrat efter dess förstörelse: »Jag
fattig man stod däruppe ofta rädd uti mina böner, alltid
fruktande att det skulle falla ned på mig, att ock fåglarna
kunde hacka igenom taket» etc. Enligt en i trakten gängse
sägen skulle en underjordisk gång hafva förenat detta
böne-ställe med Skederids kyrka, som ligger ungefär 1 kilometer
därifrån. Det absurda i detta påstående inses lätt, om man
besökt trakten. Nära järnvägsstationen ligger en källa, som man
tror äga något samband med Birgitta. Kyrkan i fråga har
dock delvis troligen funnits till redan denna tid. Två
gånger tillbyggd sedan dess, har den ett mycket egendomligt
utseende. Om man tänker sig tre stora lådor, den ena
inuti den andra, och drager ut de två inre till hälften, får
man en föreställning om, hur den tager sig ut. För öfrigt
har denna trakt ingenting sevärdt för turister. Den gamla
offerlunden, som är återgifven i grefve Dahlbergs storslagna
planschverk, finnes ej mer, och en del där aftecknade
minnesmärken äro också borta.
Bland de många utflykter, som äro mödan och kostna.
derna värda att företaga från Rimbo, må särskildt fram_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
