Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock icke så mycket som en kavaljer en gång, och då vi
snart utefter landsvägen sågo en ultramodärn telefonledning,
hvilken vi, inom parentes sagdt, godhetsfullt lagade på ett
par ställen, förflyktigades t. o. m. hennes illusioner om flydda
dagar. Vi glömde forntid för nutid, och njöto odeladt af
den sköna sommaraftonen.
Vid Mellanberg, strax bredvid Kristinefors, vidtager
den nyanlagda landsvägen till Nyskoga, men vi föredrogo
den gamla, ehuru den var något längre. Under munterhet
och sång trafvade vi på en timmes tid, backe upp och
backe ner, genom den tysta skogen, fyllande våra lungor
med barrdoft och våra sinnen med lifslust. Då skogen
öppnar sig, har man t. v. Mangsjön i en stor dalgång, som
begränsas af Algsjöberget och Rögdebergen, och snart
passerar man den ganska breda Ojanåälfven i bottnen af
dalgången. Därefter bär det återigen uppför till S.
Flatåsens gästgifvargård, strax söder om Nyskoga kapell.
Här, vid själfva gästgifvargården, funno vi ånyo en
rökstuga. Den lämnade i afseende på dunkelhet och smuts
ingenting öfrigt att önska. Tak och väggar voro
öfver-dragna af årtiondens lager af sot och damm, ugnen innehade
just den färg, vi tänkt oss, och den murade bänken
där-framför var långt ifrån inbjudande, då den utgjorde ett
knaggligt konglomerat af rullsten i högst obestämbart
bindemedel. Pörtet användes om sommaren som slöjdstuga, men
bebos under vintern af en del af familj emedlemmarne. Här
hörde vi finska för första gången talas, nämligen af
värden på stället, som påstod, att de gamla ännu i dag
föredraga detta språk framför svenskan, samt att de unga
förstå det men icke vilja begagna sig däraf.
Tidigt följande morgon stodo vi, med ränslarna på
ryggen, färdiga att följa den förare, vi engagerat för
vandringen öfver skogen till Alfdalen. Denna väg är möjlig
endast för goda fotgängare och känd af högst få, t. o. m.
bland ortens folk. Enligt utsago voro vi de första turister,
som någonsin dragit fram här, men jag tviflar ej på, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
