Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver den trötthet, vi kände efter en dagsmarsch af endast
2 7a mil, men herr Kellgren tröstade oss med den
försäkran, att det icke varit vanliga io-kilometersmil vi gått, utan
»näfverskomil», hvilka äro otroligt tänjbara.
Någon ångbåt kom icke förrän vid elfva-tiden följande
dag, och som han skulle fortsätta ännu några mil uppför
älfven, till Wingäng, föredrogo vi att följa med dit, framför
att stanna i Likenäs till hans återkomst.
Nu skulle mödornas tid vara förbi! Vi hade hört så
mycket talas om denna förträffliga ångare. Den var
alldeles ny, snabbgående och proper samt försedd med god
restauration. Om snabbheten behöfver jag ej yttra mig
vidare. Elegansen var ej öfverväldigande, och hvad den
lekamliga spisen beträffar, hade hungersnöd rådt allt sedan
den stora invigningsmiddagen ombord föregående vecka.
Så fort tillfälle gafs, vände vi oss förstås till kaptenen
med en hel del af de frågor, som lågo oss närmast om
hjärtat, och fingo så veta, att vi kanske skulle hinna till
Wingäng på kvällen — 12 mil norr om Edebäck, där vi
borde vara — att vi möjligen kunde få tillbringa natten
på båten, eftersom det hvarken fanns hotell eller
gästgifvar-gård i Wingäng, och att vi absolut icke kunde få vare sig
mat eller dryck ombord.
Vi anhöllo att ofördröj ligen blifva satta i land för att
till fots vända söderut. Denna skymf mot
kommunikationerna i Älfdalen kunde kaptenen ej lida, utan landsatte i
stället den pråm han haft »på släp» och lofvade anstränga
båt och besättning till det yttersta för att innan kvällen
hinna så långt som möjligt på återresa, därvid tagande i
beräkning, att vi borde landa i närheten af gästgifvargård.
Och då kvällen kom, begaf det sig, att ångaren »Wingäng»
lade sig till ro nedanför Stöllets gästgifvargård, där mat
och husrum väntade passagerarne, och dagen därpå, vid
middagstiden, utbytte vi ångaren, hvars kapten varit
outtröttlig i välvilja och uppmärksamhet, mot vagn, i hvilken
vi efter snabba hästar färdades den vackra vägen till
Hag-fors, ett nyskapadt centrum för industri och kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
