Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besynnerlig ut, då han fick veta, hvar Maud hade fallit.
»Hvad är det för underligt med branten, där Maud föll?»
sade jag därför. »Det är något trolltyg med den platsen»,
svarade han dröjande, och då jag bad honom berätta,
började han:
»För många år sedan var Vitra den förnämsta
skogsgudinnan. Hon var en klok och skön kvinna och ville alla
lappar väl. Men dessa glömde hennes välgärningar, och Vitra
drog sig allt längre bort i ödemarken. Den tid, då lapparne
dyrkade Vitra, brukade de vid julen lägga ut gåfvor åt
henne just vid den där branten, ni vet, fröken. Men en jul
fann Vitra ej en enda gåfva. Då blef hon vred och läste
som hämnd trollformler öfver platsen, så att ingen kan
åka utför branten utan att skada sig.» Här tystnade Dajpa
och såg skyggt inåt skogen.
Stillhet och tystnad rådde öfver hela trakten; endast
i fjärran hördes ett sakta brus från forsen. Plötsligt sköt
ett knippe af hvita strålar upp bakom en af bergkammarna
framför oss, grenade ut sig och flög öfver hela himlahvalfvet.
Det var norrsken. Ständigt bytte det form, än bildande
portar och bågar, än bredande ut sig i flammor, som smögo
utmed horisonten. Åter och åter tycktes nya ljusfloder
bryta fram ur bergen, men om en stund dogo de bort för
att efterträdas af andra, hvilka på samma sätt lyste och
försvunno.
Ändtligen voro vi framme vid Fjällstu. Där blef stor
uppståndelse, och Lena, trädgårdsmästarens hustru, måste
stiga upp midt i natten och duka fram hvad huset hade
att bjuda på. Så blef det ett undrande och ett frågande,
och vi voro ej sena att berätta vårt äfventyr. Medan vi
pratade, sutto lapparne framför elden och småmyste med
pipan i munnen, och ögonen tindrade bakom de halfslutna
ögonlocken. Men om en stund sade Lena, att vi måste
vara trötta och bort sofva för länge sedan. Vi tackade
därför Dajpa och Savko för alla de tjänster, som de gjort
oss, och gingo upp på vårt rum, där goda bäddar väntade
våra uttröttade lemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
