Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
C. V. BROMANDER.
ken senare här såsom flerestädes har namnet finn skägg,
antagligen därför att den är sträf och hårdbiten, d. v. s. svår
att få lien att bita på*. Vidare förekomma Anthoxantum
odoratum, Festuca ovina, pratensis och rubra.
I senare tid besås svedjelanden allmänt med timotej
(Phleum pratense) och åkrarne med klöfver, som stundom
gifver riklig skörd.
Den hufvudsakligaste delen af vinterfodret lämnade
dock myrslåttern, som företrädesvis bestod af flatnäbb, starr
från myrarna (t. ex. Carex canescens, vulgaris och
pallescens) och från tjärn- och sjöstränder (Carex
fili-formis, vesicaria och acuta) äfvensom vattenfräken
(Equisetum fluviatile) samt Glyceria fluitans och säf
(Scirpus lacustris).
För att myrarna icke skulle aftaga i växtkraft, trädde
man dem, d. v. s. lät dem hvila eller ligga i trade
hvart-annat år, då gräset icke skördades utan fick stå till
hamn (sommarbete) åt boskapen. Jetarn passade då den myr,
som under sommaren skulle skördas, d. v. s. höll kreaturen
ifrån denna och dref dem i stället till den, som träddes.
Denna senare blef på detta sätt bibehållen vid växtkraft
därigenom, att det af boskapen lämnade gräset, som
kallades finnä, ruttnade ned och kom jorden och följande års
grässkörd till godo. Genom detta slags växelbruk hade
finnen alltid god tillgång på både hamn eller bete om
sommaren och foder om vintern.
Aborna hade noga reda på, hvilka myrar, som för
hvarje år voro i tur att passas (vaktas) eller hamnas
(betas); och det ålåg hvarje husbonde att därom lämna
je-tarne noggrann underrättelse vid vallgångens början på
våren.
* På grund af den fiendskap, som fordom rådde emellan finnarne och
»Dalbysvenskarne», på hvilkas utskogar de förre nedsatt sig, kom
benämningen finne att nästan anses som ett .skällsord. Då den begåfvade och
mångsidigt intresserade pastor V. Svartengren (kapellpredikant i Finnskoga 1844—52)
frågade en finne, som slog finnskägg, hvad han kallade sådant gräs, så
svarade den finurlige finnen, som misstänkte drift: »Jo, sådant kalla vi prästskägg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
