Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt sättes mjölken med det första i en källa, en afve (mindre
vattensamling) eller på något annat svalt ställe för att kunna
hålla sig så länge som möjligt. Men karlarnes första göra
var att skäfta jan (binda på lien) och slå sängfoder, höet,
som man skulle sofva på. Af detta hö gjordes på bara
marken — ty golf fanns ej i kojan — två breda bäddar,
en för männen och en för kvinnorna. Till hufvudgärd togos
några kaflar eller gammalt skidvirke, hvarpå äfven lades
hö. Var gräset vått, togs tills vidare till sängfoder i höets
ställe granris, som på landsens språk kallas gra-bar (granbarr).
En dylik timmerkoja erbjöd ett jämförelsevis godt skydd.
Men det var endast undantagsvis sådan fanns. Det vanliga
var, att man för sin vistelse vid myren uppförde ett s. k.
slåtterskjul. Emellan ett par träd eller två i marken
nedslagna pålar slog man fast en ås eller tvärslå ungefär ir/2
meter öfver marken, och någon meter från denna ås
upp-slogs på samma sätt en annan, parallel med den första, men
lägre, endast ett parr stockhvarf öfver marken. Af s. k.
klöfjor eller klufna slanor lades på dessa tvärslåar ett
sluttande tak, vid hvars nedre kant en bakvägg gjordes af ett
par, tre stockhvarf. Om så passade, lät man en bergvägg
eller större sten bilda denna bakvägg. Vid bättre skörd,
som kräfde längre tid, kunde man nog ock göra sig litet
mera möda vid skjulets uppförande. Till tak användes då
granbark, eller ock lades vid täckningen först smalare
käppar, öfver dem näfver, som togs af närstående björkar, och
därpå klöfjor. Af sådana kunde man äfven göra sidoväggar.
Intet golf förekom, utan sängfodret låg äfven här på bara
marken.* Framför antändes af ett par öfver hvarandra
lagda stockar med ved emellan en nying, som brann natt
och dag. Och därmed var den provisoriska bostaden
färdig. Visserligen voro väggarna gistna och genom taket
* För tillfälligt arbete långt bort i skogen uppförde finnarne åt sig
kojor med både väggar och tak af granbark, ja till och med af näfver. Den
sista granbarkskoj an torde vara den, som en man i Mackartjärn i Södra
Finnskoga sommaren 1898 uppförde och bebodde, medan han byggde om sin
stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
