Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller 18 bräjor, d. v. s. ända till ett hälft skeppund hö. Så
böjde man upp öfver höet svolkroten, bärsvolkens rotände,
trädde den genom knuten i toppänden, drog till och bar
sedan den försvarliga bördan på ryggen, hållande svolkroten
midt öfver hufvudet. Härvid var svolkroten omlindad med
hö för att ej så lätt kunna vrida sig eller slinta ur knuten.
Skulle man bära längre stycken, kunde svolken trycka så
hårdt, att skinnet slets af både panna och rygg. Men det
måste gå ändå, och gick gjorde det, ty det var på sätt och
vis en hederssak att hålla
ut under det ris, man skurit
åt sin egen rygg. Genom
vana kunde man på detta
sätt bära otroliga bördor.
Sex sådana ansågos utgöra
ett ordinärt vinterlass på
vårdskidesläde .*
För att torkas hängdes
höet på hässja. En sådan
blott till myrslåtter använd
hässja kallades starrhässja.
Starrhässjorna, som alla voro
lika, gjordes tämligen
omsorgsfullt. Först nedsattes i marken två par störar, bildande två
störbol. Emellan dessa störbol lades till hässjagolf klöfjor af
runda kaflar, för att höet ej skulle ruttna vid jorden. På detta
golf lades höet ungefär en meter högt, smalare nedtill,
bredare uppåt. Detta hölager kallades bottenjio. Därpå lades
en stör eller stång och öfver denna nästa hvarf, mellanflon,
ej fullt en meter hög, hvilken äfven först vidgades uppåt,
men sedan afsmalnade, så att hässjan var tjockast midt på
Starrhässja.
* Dylika bärsvolkar voro förträffliga, då man antingen icke hade häst
eller icke kunde köra med sådan, och användas ofta än i dag vid höbärgning.
Till detta slags fordon hade man god tillgång öfverallt. De voro äfven lätt
förfärdigade och vittna fördelaktigt om finnens förmåga att med enkla medel
hjälpa sig i en trakt, där han var hänvisad uteslutande till sig själf och ej
hade kännedom om eller möjlighet att få bättre redskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
